Idag har jag läst om Petri Partanens bok; Från Vygotskij och lärande samtal, samt läst Dion Sommer; Barn i senmoderniteten – barndomspsykologiske perspektiver. Den ena boken är på lättläst svenska, den andra på svårläst danska.
Jag inser att vi har de nordiska språken som objekt i våra kursplaner och det är nog en fråga för alla och envar att grubbla på hur vi låter våra elever möta de nordiska språket. Jag möter dem i två böcker, båda med innehåll jag suktar och längtar efter. Jag behöver innehållet, alltså läser jag. Språket får inte vara mitt hinder.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
