… vad händer om vi säger:
Undervisning i behov av särskilt stöd!
Hur många elever ansvarsbefriar vi inte då? Hur många barn upplever en lättnad i att slippa känna tyngden i det egna knäet – Det är mig det är fel på! Hur mycket pengar skulle vi inte spara?
Tänk vad roligt det vore att be om hjälp att utveckla undervisningar. Jag skulle gärna ta emot det samtalet!
Jag säger det igen – egentligen är det vi vuxna och ”normalbegåvade” människor i behov av särskilt stöd. Vår kunskapssyn behöver utveckling, de som vi bedömer som ”svaga”, ”annorlunda” , ”problematiska”, de som vi exkluderar från vår värld är där just för att hjälpa oss att se över vilka normer vi skapar. Undervisningen bör vara den ultimata utmaningen och möjligheten att skapa något stort Tillsammans. Undervisningen bör inte vara en plats för De och Vi.
Detta tilltalar mig!