”Det man ser ser man. Det man inte ser får man försöka låta bli att försöka se …” Orden är SLAS och texten hämtad från den underbara utställningen om SLAS som nu visas på Kulturhuset. Och jag tänker bedömningar:
Jag måste låna Slas ord om hur man målar ett porträtt ”Det man ser ser man. Det man inte ser får man försöka låta bli att försöka se …” Ja, så tänker jag. Oftast ser vi inte till det rent faktiska, det eleven har gjort och det vi gemensamt kan studera, både elev och lärare, utan vi söker oss gärna till det vi inte kan se. Vi söker titta in i elevens huvud och förklara saker och ting. Det hemska är att vi ständigt gör antaganden om det vi inte ser och tror oss se. Vi inkluderar inte heller eleven. Vi har något i det yttre som vi kan och ska se. Detta yttre som kan vara en bok, en text eller ett av eleven uträknat matematikproblem. Det kan vi se. Och om det vi ser ska vi utveckla vårt språk och vår relation till samt koppla till kursplanerna och läroplanen. Något annat kan vi inte bedöma. Det sorgliga är att vi alldeles för sällan håller oss till det faktiska. Det vi har framför oss – själva arbetet! Och om det kan vi vara två! Eller kanske flera!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
