Den skrivande läraren?

Det förefaller ibland som om lärare är rädda för att skriva, ta till orda, eller sätta sina kunskaper på papper, i dokument. Den rädslan tror jag vi delar i skolan. Egentligen skulle vi kunna tänka att vi värderar våra ord i relation till vår makt. Att vi har makt att sätta ord på saker och ting. Nu tror jag att problemet ligger i att vi inte själva förstår vår betydelse som lärare, utan vi är rädda för vår egen okunskap och vår oförmåga. Jag minns en gång då jag sände ut min första kollegiala skrivelse till mina kollegor. Jag hade tecknat en liten bulle och skrivit att jag bjöd på bulle till fikat. Ja, jag hade stavat fel – jag skrev bule istället för bulle. Mycket riktigt fick jag tillbaka rättade papper där mitt stavfel korrigerades och mitt stavfel blev min skam. Det tog mycket lång tid innan jag vågade mig på ett nytt litet brev. Då läste jag igenom brevet mer än tio gånger som om jag letade efter mitt eget stavfels svarta hål. Att jag var generös och bjöd på något gott – ja det föll verkligen i skymundan!

Så hur är det med den skrivande läraren? Vågar vi sätta våra ord på papper? Hur gör vi? Vad är våra hinder? Hur kan vi skriva? Var utbildar vi oss? Kan vi titta på de som är vana att skriva rapporter, skriva utredningar och som har det i sina utbildningar? Kan bloggandet vara en väg ut? Den bloggande skrivande läraren? Vågar vi pröva? Får vi pröva? Hur ser vi på rätt och fel? Är det tillåtet att misslyckas?

Det här inlägget postades i Formativ bedömning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

8 svar på Den skrivande läraren?

  1. Morrica skriver:

    Kära Anne-Marie, så generöst av dig att bjuda kollegorna på bulle! Jag hoppas de lät sig väl smaka, trots allt.

    Jag oroar mig lite för hur det kan komma sig att lärare vågar låta bli att skriva. Vågar låta bli att dokumentera, vågar låta bli att ge uttryck, kommunicera, uttala i text. Man riskerar så mycket med att texttiga!

  2. Marie E skriver:

    Vad menar du att vi ska sätta ord på genom att skriva?
    Vi skriver redan mycket i skolan, det är lpp, iup, planeringar, brev till hemmen, mail till kollegor…
    Vad vi inte skriver är uppmuntrande ord till varandra. I alla fall är det så hos mig. Det är tråkigt tycker jag.

  3. Anne-Marie Körling skriver:

    Jag vet att vi skriver mycket men att det också finns en rädsla för att skriva. Tänkte undersöka det. Vi borde också underlätta allt skrivande. Hur ska jag grubbla på. Det kan vi grubbla på tillsammans. A-M

  4. Marie E skriver:

    Ja, det finns en rädlsa för att skriva fel. Dels skriva fel saker, men även skriva det på fel sätt. Det finns en rädsla för att misstolkas och misskrediteras.

    Vad menar du med allt skrivande?

  5. Martin Andersson skriver:

    Hej, Anne-Marie!

    Vi pratades vis en kort stund efter din föreläsning på Skolforum i Göteborg. Jag har nu läst på din blogg och känner mig inspirerad att blogga själv. Om inte annat så bara för att sätta ord på mina egna tankar. Jag befinner mig ännu i designstadiet av bloggen och funderar på hur jag ska skriva och uttrycka mig. Bloggar som din gör det inte lätt för en nybörjare.

    Tack för inspirationen.

    Martin

  6. Anne-Marie Körling skriver:

    Åh lycka till med bloggen. Läs mitt första inlägg, det finns i min andra blogg. Jag skrev ut mot ingenting. Det var läskigt. Jag kan bara önska dig varmt välkommen till bloggosfären. Många lärare är där och många att knyta kollegiala kontakter med. Fråga massor! I all pedagogisk vänlighet, A-m

  7. Morrica skriver:

    Martin, jag instämmer med Anne-Marie och önskar dig välkommen och lycka till! Det ska bli så intressant att ta del av dina tankar.

    /Morrica

  8. Karin Nygårds skriver:

    Jag försökte börja blogga, men kom av mig. Först tog det stopp för att det blev för mycket på jobbet. Att börja nytt jobb var jobbigare än jag trodde. Sedan blev jag sjukskriven och hamnade så långt ifrån verksamheten. Nu vill jag börja igen, men jag drar mig märker jag. Jag tror att jag belägger mig själv med något slags nyttighetskrav. Det jag skriver måste vara till nytta, inte bara vara ord i mängden. Men vad är nytta? För vem? Är det kanske nyttigt om jag själv formulerar mina tankar, hur oansenliga de än må vara? Kanske kan något nyttigt komma ur en mängd onyttiga ord?

    Jag har bloggat privat tidigare. Bloggen jag skrev om min fars sjukdom och död, har jag i efterhand gett till vänner i liknande situation. Bloggen om min graviditet och första tid som mamma, har alla blivande mamma-vänner slukat. Behovet av att ta del av andras tankar, av andras upplevelser är stort. Kan hända kan även mina tankar om jobbet ge något till någon annan lärare.

    Jag ska börja blogga -igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.