Jag har en stor respekt för småpratet. Jag har småpratat i hela mitt liv. Jag tänker
att allt det som sker i det lilla påverkar det stora. Upplevelserna av småpratets
kvaliteter har följt mig genom mitt liv. Med min mormor småpratade jag.
Vi bakade ihop. Det är då man gör saker och ting tillsammans som småpratet föds.
Ibland tog småpratet sådan fart att det blev storprat och berörde stora saker.
Stora saker måste föregås av småpratet. Det är svårt att tala om saker och ting
om man inte fått bädda in det man behöver säga i gemenskapen med den andre.
Småpratet har också präglat mitt förhållande med min mamma. Vi småpratade.
Det betydde också att vi berörde djupa saker i småpratets form. Jag har småpratat
med mina barn. Om ditten och datten. Också där kommer snart de stora frågorna
in, kreativiteten blommor, lösningarna finns eller skapas, problem grusas ned
och blir stoff, värme och gemenskap skapas.
Då jag var liten låg jag på en grästuva och tuggade på ett grässtrå.
Min kusin låg bredvid och viftade på tårna. Vi var små. Vi småpratade för att
vi var just små. Vi talade om molnen som flög förbi, om oändligheten som
vi trodde att vi kunde famna, om fåglar ramlade ned om de inte hade
sina vingar utfällda, om det var någon skillnad på saker och ting.
Det märkliga är att jag var ungefär sju år då jag småpratade med
min något yngre kusin, och det märkliga är att just den bilden,
den känslan, det samtalet alltid står modell för kvaliteten i
småpratet. Det är så viktigt, så viktigt tänker jag, då jag många,
många, många år senare fortfarande känner smaken av grässtrået, hör
tystnaden då vi båda tänkte och funderade, och hur vi ömsom skrattade
och allvarsammade.
Jag har haft ett liv rikt på småsamtal och småprat.
Idag läser jag i DN om just småpratets kvaliteter!
- SMÅPRATETS KVALITETER
- Kreativitetens reserv syns i småpratet
- Sätter igång tankarna
- Skapar gemenskap
- Ihopsamlande av fakta och förståelse
- Källa till idéer och förslag
- Lustfyllt och glädjespridande
- Skapar ömsesidighet
- Det viktiga pratets förspel
- Pejlande och sonderande för vilken stämning som råder
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Småpratet och samtalet det är det som sätter igång min hjärna. Det är där kreativiteten förds när tankar bryts med småprat.
Fast i ärlighetens namn är en del som inte är road av småprat och samtalet som tar tvära kast. Då utropar de ”håll dig till ämnet”. Fy vad oinspirerande det är med de som inte förstår kraften i småpratet och binen som snurrar i hjärnkontoret när småpratet omsätts till banbrytande känslor och upptäckter.
Nästan som den snö som just kommer ned, ibland stor lappvantar i nästa stund små snöflingor. Funder Plura en vit och vintrig fjärde advent.
Du ser – också i dina världar mår man bra av detta småprat – man lär helt enkelt känna varandra. Rakt på sak – jo, om man absolut inte har tid för något annat, och det brinner i knutarna… men annars kan man bädda in också detta med kreativt småprat. A-M
Hmmm…..tycker att småpratet inte är särskilt kreativ utan mer av sorten tidstjuv och sällan särskilt intressant