Jag gick en gång upp till ett förlag och presenterade en fortbildningsidé för lärare. Jag ville skapa ett paket om tre böcker per termin för lärande utveckling på skolan. Jag ville skapa frågor i mängder och sända med dem i paketet. Frågor att lyfta, välja bland och tänka kring. Att de tre böckerna skulle knytas samman och ihop, eller konfrontera sin skolsyn mot varandra och mana fram ställningstaganden eller diskussioner.
Idag tänker jag ofta på att lärare kan ha en bok, två eller tre per termin som pedagogisk litteratur som bidrar till gemensamma diskussioner.
Självklart kan det också vara artiklar eller temanummer i tidningar. Det viktigaste är dock att frågorna aktiveras och ställs så att frågorna i de gemensamma texterna bidrar till gemensamma diskussioner.
Om jag vore rektor skulle jag också utmana med en skönlitterär bok för barn och unga och som under en pedagogisk diskussion skulle vara fokus för hur vi utvecklar undervisningar kring denna bok – vi skulle brainstorma under den pedagogiska diskussionen – och oavsett om tiden var kort skulle vi få lov att komma fram till lektionsidéer och uppslag. Ja, som man brainstormar kring utvecklingsfrågor på andra arbetsplatser. Så skulle jag göra!
Jag skulle undersöka de litteraturlistor man hade på Universitet och Högskolor. Och jag skulle undersöka min skolas behov av bekräftelse, utmaningar och en helt annan skolidé som vår skola absolut inte hade en aning om. Så skulle mina bokpaket se ut.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
