Föreställningen om den andre – och om den egna kompetensen

Föreställningar om skolan – ja det kom vi att tala om, en förtrogen skolutvecklare och jag,

Och dessa föreställningar vi har och som vi inte sätter ord på. Kanske gör vi monster av läraren intill och föreställer oss saker om den lärarens undervisning och föreställer oss att läraren intill minsann inte gör sitt arbete, eller att läraren intill lyckas så förfärligt bra och gör mig till en sämre lärare. Och den gnagande föreställningen om att man inte duger. Att man inte är en bra lärare.

Och så kommer eleverna från det andra klassrummet ut på rast. De ser så glada ut. De ser så vällärda ut. De ser så elevlyckliga ut. Och inom en brummar den där känslan av att ”jag kan inte”.

Allt är föreställningar. Allt av föreställningar. Verkligheten kan vi kanske sätta ord på. Fråga varandra. Lära av varandra. Mota osäkerhet och rädsla grinden.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

1 svar på Föreställningen om den andre – och om den egna kompetensen

  1. eva-lena skriver:

    Har tänkt på det många gånger. När jag kommer med min fråga eller vill diskutera något hur räddsla är ett hinder för kommunikation, utveckling ett hinder för det goda samtalet. För mig blir det konstigt jag älskar själva reflektionen möjligheten att lära o utvecklas. Det har inte alltid varit så men sedan utbildningen i mental träning har det varit den självklara vägen för mig. Önskar så att lärare i Sverige fick tid o möjlighet att ta till sig den kunskapen…Räddsla är ett hinder i många sammanhang o i ett lärar yrke lm något borde handledning vara en självklarhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.