Jag är ingen julpysslare. Ibland förvånar det mig att vi lägger så stor energi på att diskutera julpysslet. Ibland är den diskussionen så stor och tar så mycket pedagogisk tid, vad att köpa in, vad att göra och hur att organisera. Och jag har alltid känt att jag önskat sådana diskussioner om svenska, engelska, idrott och samspelet mellan lärare att genomföra lektioner genom att mötas och iordningsställa. När vi gör det kring julpysslet så är det ibland den enda riktigt fokuserade diskussion vi befinner oss i och den enda gång vi lärare visar varandra vad att göra, hur att enkelt göra en liten ängel och då är vi också förmögna att bryta klassgränser och göra andra sorters lektioner för att ge eleverna det mesta av det vi kan ge.
Förlåt mig för min totala oförmåga att göra ljus i glas, änglar i fönstret och tack för att ni kollegor både kan och vill. Då får jag också göra. Jag tänker också att vi gör en tradition i skolan, det finns så många andra vi kan göra och delta i. Och det talar vi om i de efterföljande pedagogiska diskussionerna? Visst!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
