Kulturen där okunskapen är farlig

Jag mötte en elev som inte kunde läsa. Under alla min år som lärare har jag mött elever som inte kunnat läsa. De kan befinna sig ganska många år upp i skolstudietiden. Jag har då undersökt vilka strategier de använder sig av för att ”mörka” sin okunskap. Och varför de behöver göra det. Varför behöver de mörka det de inte kan? Det är i sig en kunskap att ha strategier att klara sig i skolan. Hur att orientera sig i skolan utan att visa fram sina okunskaper och finna skolan som en plats där okunskapen inte bestraffas utan bejakas.

Jag tror inte att någon lärare vill att elever döljer sin oförmåga utan snarare berättar om den. Men i en kultur där rätt och fel finns i väggarna, där betygen och omdömena sätts och allting bedöms,  där läraren känner press och stapeldiagramsstress, där tidspressen är stor så är risken den att eleverna fattar galoppen och letar sig igenom skolsystemet via strategier som aldrig någonsin beaktas som kunskap.

Det borde vara mycket ofarligt att inte kunna något i skolan. Det måste vara helt ok att säga som det är. När det inte är så funderar jag varför.

– Berätta – hur löser du dina skoldagar?

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

2 svar på Kulturen där okunskapen är farlig

  1. Ingegerd Gavelin skriver:

    Tack, så sant! Särskilt det du skriver om en kultur där rätt och fel sitter i väggarna. Hela hela tiden detta värderande – och det är alltid samma små killar som är fel. Dag ut och dag in – fel.

    Och tack, Anne-Marie, för träffen hos FamilyLab i förra veckan! Så roligt och så inspirerande! Är så glad att få följa dig och träffa dig! Kram!

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Det var ett sant utbyte och jag tyckte mycket om att träffa er allihop. Anne-Marie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.