Jag har varit en läsfröken, och om jag får klass igen kommer jag att åter bli det. Alla mina klasser har blivit läsande klasser. Och jag har varit särskilt noga med att utveckla nära dokumentation kring läsningen och hur eleven själv kan följa utvecklingen. Det betyder att vi ständigt närmar oss innehållet, hur vi förstår och vad vi förstår, det som sägs mellan raderna och så själva förmågan att läsa. Läsning är något pågående, en process som aldrig någonsin blir klar. Därför undervisar jag alltid i elever i läsning, hur jag själv gör och hur eleverna kan lära, följa och undersöka text.
Jag gör alltid detta:
- kartlägger elevens läsvanor – inte för att använda mot utan för att använda i uppbyggnaden av läsningen i klassrummet
- undersöker hur eleven uppfattar sig som läsare – mina elever har ofta fått illustrera sin läsförmåga i bild – och därefter har vi samtal om den bild eleven skapat
- jag dokumenterar läsningen genom att anteckna allt jag hör och ser av hur eleven löser sin läsning, jag gör en kopia av texten och den gör jag anteckningar i. Jag antecknar olika saker vid olika tillfällen för att säkerställa att eleven ständigt får uppleva sin utveckling. Eleverna blev så vana vid detta att de kom att begära att få läsanalyser utförda. De skrev listor så att jag kunde se vilken som stod på tur. Jag genomförde detta dagligen, fem, sex elever om dagen, och varje undervisningsdag under hela terminen. Jag gjorde det i alla ämnen, matematik och engelska, skönlitteratur och facklitteratur. Utifrån underlagen fick jag också god kännedom om hur jag skulle undervisa.
- jag lyfter fram skillnaderna som eleverna utvecklar, utifrån tidigare dokument och underlag kan vi tillsammans se vad eleven har utvecklat, och vad undervisningen har givit
- jag noterar vilka lässtrategier som är i bruk och hur eleven utvecklar sina lässtrategier. Jag undervisar om lässtrategier och hur dessa kan underlätta och utveckla läsningen.
Så här skrev jag om kartläggningen av läsningen och läsförmågan i Kiwiboken, 2006:
För att undersöka elevens läsning genomför jag ständiga kartläggningar över elevernas förmågor och visar på den utveckling som har ägt rum. Det betyder att jag dokumenterar, analyserar och samtalar om läsning tillsammans med eleverna.
Jag gör en läsprofil tillsammans med varje elev för att skaffa mig en överblick över läsningen och hur vi tillsammans kan utveckla läsförståelse. Denna dokumentation är mycket viktig. Jag måste få syn på elevernas svårigheter och möjligheter. Jag behöver undersöka de strategier som är i bruk, vilka strategier som kan utmanas att bli effektivare. Jag vill veta hur hindren ser ut hos min läsande elev.
Jag får också en egen möjlighet att tänka kring det jag upptäcker av mina elevers läsning. Jag har många olika sätt att dokumentera. Jag slår inte ned på fel och misstag utan visar på de framsteg som eleven har gjort. Att lära sig läsa och visa upp sin läsförmåga är känsligt. Läraren måste inta lyhört förhållningssätt. Läsaren behöver sitt självförtroende. Där eleven inte lyckas ser jag min uppgift att undervisa.