Jag tror vi måste fundera över samband. Om vi ger läsläxor som skapar bråk, gnäll och misstro i hemmet så är läsläxan inte bra. Om vi talar om läslust men läser högt en fjuttig kvart i veckan kan vi nästan inte kräva att av eleverna att längta efter en bok. Om vi aldrig modellar att vi själva läser kan vi aldrig säga att läsning är sååååå roligt, sååååå nyttig och sååååååå viktig för dig som växer upp. Om föräldrar upprepade gånger säger att de inte får till det med läsningen i hemmet, rikta inte uppmärksamheten på det läsovilliga barnet utan på vilka ändringar som kan ske runt barnet, boken och läsningen, vilka förändringar vi vuxna kan göra och se hur det faller ut för den unge. Ge inte upp om den pedagogiska kreativiteten och befria föräldrarna från ansvaret att utbilda sitt barn i läsförståelse. Gör det i skolan.
Lägg inte lässkuld på barn. Den tynger ned så förskräckligt.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Hej! Det är sant. Just nu läser ja spejarens lärling av John Flanagan och jag väljer bort data spel och läser istället
Hejdå Pers son Edvin