Datorn där hemma och tystnaden då vi inte pratar med varandra

Jag högläste för några högstadieelever jag hade. Jag läste om glädje. Om glädje över att äta mat ihop. Berättelsen handlade om det. En av eleverna sjönk ihop.

– Den borde handla om sorg, den där boken, det är är inte glädje, det där är … saknad,  sa eleven.

Elevens ord är en öppning till det eleven måste få berätta. Försiktigt fick alla berätta berättelsen ur perspektivet att allt var sorg och inte glädje. Det visade sig då att elevens mamma alltid satt vid datorn. Så fort eleven kom hem satt mamman vid datorn och att de liksom inte riktigt talade med varandra längre, berättade eleven. Jag var mycket tyst men närvarande. Det som sades handlade om kontakt med föräldrar. Den kontakt som barn önskar men inte visar. Eleven berättade att eleven inte visade för mamman att eleven behövde henne. – Man är ju stor ju!

Jag tänkte att mamman inte var en dålig datorsurfande mamma men en mamma som behövde påminnas om sin betydelse, trots att det egna barnet som kom hem från skolan inte alls var så pratglad och då det blir svårt att vara den som trots allt är viktig. Men hur skulle jag kunna göra. Jag tänkte skolämnen. Jag tänkte på hem- och konsumentkunskap.

Skolan är generös. Vi lär elever saker och ting. Vi lär dem exempelvis att steka pannkakor.

– Kan du steka pannkakor, frågade jag.

– Ja det kan jag, sa eleven.

Då föreslog jag att eleven skulle överraska sin mamma med att steka pannkakor medan hon satt och surfade i köket.

– För du kan steka pannkakor!

Eleven bestämde sig för att steka pannkakor och bjuda sin mamma på middagen. Det blev en stund för mamman och eleven att mötas. Det blev pannkakor. Det blev samtal. Det blev lite kontakt. Den som finns där och som båda egentligen saknar.

Jag tror på kunskapernas förflyttningar. Jag tror vi kan ge eleverna nya områden där kunskaperna ska få nytt liv. Alltså att hjälpa med det skolan ger. Och ge en ny inriktning på varför man kan. Det är den verkliga anledningen till att vi lär oss. Vi lär oss inte för att kunna för någon annan i skolan, vi lär oss för att kunna utanför den. Krossa ägg, vispa mjölk och mjöl, värma en stekpanna och bjuda in sin mamma på en egenlagad middag. Stunden blir sedan deras.

This entry was posted in Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt, Styrdokumenten, Verkligheten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.