”På högstadiet får de yrkesvalsvägledning. Det låter stort och högtidligt, nästan ödesmättat. Från att ha varit barn skall de nu betänkta livets allvar och träffa avgörande val om hur deras framtid skall se ut. Till detta behövs den vägledning som ansvariga vuxna kan ge.
Vägledning får de därför av syo-konsulenten, som hukar i en liten skrubb utan fönster i skolans huvudkorridor. Hos syo-konsultenten finns en vägg täckt med plastboxar som innehåller små broschyrer om olika rejäla och hedersamma yrken man kan välja.
Sådana som elektriker, förskollärare, civilingenjör och bilmekaniker.
Det finns ingen broschyr för den som vill bli konstnär eller skådespelare eller astronaut.
Vad man lär inne hos syo-konsulenten är helt enkelt att inte sikta för högt. Att inte drömma om det onåbara utan att välja det förnuftiga.
Yrkesvägledningen handlar om att ta ner barnen på jorden och lära dem att sikta lagom i sin liv. Inte hoppas för mycket. Inte ha för höga ambitioner. Och inte drömma.
Så Lars-Åke väljer mellanstadielärare. Ett nåbart val. Rejält och förnuftigt.”
Ur Jonas Gardell; Torka inga tårar utan handskar, Döden, del 3, Norsteds, 2013, s. 171
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Hallå! Jag har en fråga, just nu pratar vi mycket om litteratur på skolan men jag har inte riktigt ännu förstått ordet, litteratur. Skulle du förklara för mig vad det betyder? Det är en röra i mitt huvud då det är så många ord jag lär mig på skolan, var dag.