Läxor – vad, varför, hur och när

Läxorna är ett eget skolkapitel.

Vi måste föra pedagogiska diskussioner om läxorna, varför vi ger dem, vad de ska betyda för eleverna, vad skolan signalerar genom dem. Det behöver inte heller göras till en antingen-eller fråga utan, som allt vi gör i skolan, vi kan variera det vi ger och det vi gör. Allt ska resultera i lärande och känsla av mening och sammanhang. Min erfarenhet av läxor är många och skiftande. Men ett vet jag – om de inte hör samman med undervisningen i sin helhet så blir det läxa för läxans egen skull. Om läxan ska vara och betyda något måste den påverka, medverka och ingå i det som pågår av läroprocesser.

Förbindelse mellan hem och skola

Precis som hembrevet är läxan är en förbindelselänk mellan hem och skola. Den visar vad eleverna lär sig, vad lektionerna handlar om och hur det egna barnet specifikt förstår. Det vill säga om läxan är en läxa som hör ihop med elevens lärande och med det innehåll som lektionerna har haft. Läxan ska inte vara gjord av ett läromedel, en läxa för läxan egen skull. Läxan är en del av det eleven lär sig och det föräldrarna kan få ta del av. Om vi ser läxan som en kommunikation mellan hem och skola så handlar läxan om lärandet och om hur det egna barnet har fått lära sig. Det betyder att vi åskådliggör något av skolans innehåll och det skolan ger elever. Vi skulle kunna göra läxor där vi stolta förklarar skolans lärande och be föräldrarna ta del av det eleverna kan. Läxorna kan också vara av det slaget att det egna barnet får berätta för föräldrarna om hur man läser en karta, hur man söker i en kartbok – därför att eleven har fått lära sig att göra just det och därför kan visa föräldrarna.

Läxan kan göra skolarbetet synligt, vi kan välja det bekräftande anslaget. Vi kan göra föräldrarna delaktiga men utan att vara pedagoger.

Läroplanen säger:

• Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten.
• Undervisningen ska främja elevernas fortsatta lärande
• Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov
• Elever och föräldrar har rätt till inflytande och påverkan
• Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevernas allsidiga personliga utveckling till aktiva, kompetenta och ansvarskännande individer
• få tilltro till sin språkliga förmåga

Läroplanens ska in i diskussionen om läxorna

Alla dessa punkter ska belysas utifrån läxorna: hurvida läxorna bidrar till den enskildes välbefinnande, om de främjar elevernas fortsatta lärande, om läxorna ges med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov, om läxan bidrar till att eleverna blir aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarstagande och om de får tilltro till sin språkliga förmåga. I kontakten mellan skola och hem ansvarar skolan för att föräldrarna fortlöpande informerar om elevens kunskapsutveckling samtidigt som skolan ska iaktta respekt för elevens integritet. Vi har alltså mycket att diskutera då det gäller läxorna. Vi måste veta vad de gör med elevens möjligheter att lära och hur föräldrarna förstår skolans innehåll.

Vad synliggör läxan i hemmet?

Denna form handlar om att ge skolans arbete ett innehåll som i små portioner synliggörs därhemma. Jag gav mina fyror i hemuppgift att berätta allt de visste om Medelhavet, om krigen runt det, om turismen, om vattnet, om naturen, om trafiken och de gick hem och berättade. De fick sedan skriva ned vad föräldrarna tyckte om deras kunskaper och så var läxan gjord. Det handlade om lärandet. Vi måste tala om detta lärande.

Den läxa som ges för att eleven inte kan det skolan kräver att eleven ska kunna, exempelvis lära sig läsa, kan göra det svårt för föräldern att reparera och utbilda sitt barn till att bli läsare med allt vad den oron gör hos föräldern. Varenda förälder vill att det ska gå bra för det egna barnet och om skolan signalerar att skolan inte lyckas med att få barnet att läsa och att förälder måste ta vid så skadar det yrket och skolan. Föräldrar är inte utbildade pedagoger. Det är i skolan eleven ska få den stöttning, den läraren, den möjligheten att lära sig läsa. Hemma ska mamma och pappa vara föräldrar. Inte oroliga pedagoger som inte är utbildade för att lära barn att läsa. Föräldrar ska få njuta av det eleverna lär sig i skolan, få känna sig stolta och trygga med sina barns skolgång och uppmuntras att läsa högt för barnen, eller berätta för dem, men inte vara pedagoger.

Läxan kan innebära att synliggöra skolans innehåll, jag tar en del innehåll ur kursplanerna, detta blir därmed synliggjort, alltså vad vi arbetar med. Det gör det också möjligt för föräldern att diskutera och samtala med sitt barn om just de specifika kunskaper som eleven visar för föräldern.

• detta arbetar vi med nu: just nu arbetar vi med geografi, fråga gärna ditt barn om vad barnet har lärt sig om… sårbara platser, om översvämningar, torka och jordbävningar och vilka konsekvenserna blir för natur och kulturlandskapet (Lgr 11, s. 163) eller låt ditt barn följa med dig och handla och be barnet berätta om: Reklamens och mediernas påverkan på individers och gruppers konsumtionsvanor (Lgr 11, s. 44)

• avstämning av elevens kunskaper: fråga gärna ditt barn om stenåldern, lyssna in hur mycket ditt barn kan, alltså den berättande läxan där eleven kan det föräldern får fråga om.

• läxa för att visa upp och låta eleven få berätta om sitt arbete, det färdiga, det i ordningsställda, håll föredraget du höll i skolan för din familj.

• och läsläxorna, sänd hem läxor som ni har arbetat noga med i klassrummet så att eleverna får dela med sig hemma. Annars kan man alltid skicka hem en läsläxa som innebär att föräldrarna får i uppgift att högläsa för barnet, därför att barnet ännu inte kan läsa det utan ska få höra det av en nära vuxen. Sådana läxor får man bara ge om man inte sänder hem läxor av det slaget och tror att alla kan läsa. Det finns många föräldrar som inte kan läsa skolspråk men väl andra språk.

Läxor måste också tillhöra lektionerna. De ska ha sitt ursprung ur det som pågår och påverka det som blir. Om vi ger en läxa som bara är för sin egen skull, inte relaterar till den annat än att vi rättar den och konstaterar att den inte är med, gör vi det för att fostra till läxläsning. Vad läxan då inneburit för elevens lärande är det inget fokus på. Allt ska handla om lärande varför jag tycker att vi ska fundera på hur vi integrerar läxan i det pågående arbetet.

Läxan kan inte ges slentrianmässigt. Elever som inte hinner får läxa att göra klart. Vi kanske kan fråga vad eleven kan och vad eleven lär innan vi diskuterar hinna eller inte hinna. Läxan som omtanke är också besvärlig. Läraren kan vilja att eleven hinner ikapp och att eleven ska lära men den omtanken måste ”hållas” i klassrummet. Läraren kan signalera att: vi klarar det här du och jag. Läxan får inte bli en ansvarsförskjutning där eleven blir ansvarig kring det som läraren inte lyckades med. Och gör eleven inte läxorna blir misslyckandet dubbelt, klarar det inte i skolan och klarar det inte i hemmet.

Om vi ska ha läxor ska de höra samman med något pågående och verka förstärkande för relationen mellan barn och föräldrar. Den oro som läxorna väcker hos föräldern gagnar inte det lärande barnet. Ska vi utveckla läxor ska de bygga på eleven i första klass som vill ha den för att känna sig skolstor och under skolgången upp till årskurs nio – ska läxan gagna lärandet, gemenskapen med skolans innehåll och stärka relationerna mellan hem och skola. Ju äldre eleverna blir ju mer ska vi stötta dem att också lära självständigt. Kanske vi kan ta fram en plan för det?

Jag är också mycket osäker på om läxan verkligen skyddar och värnar elevernas integritet. Om man inte kan göra läxan därför att man har föräldrar som inte förstår eller kan matematik gör ju läxan det besvärligt för eleven. Eleven kan inte få stöd av föräldern och skammen att inte kunna kan bli besvärlig. Likaså detta med att föräldrar ska lära sina barn att läsa då skolan inte lyckas med det är sorgligt. Däremot ska föräldrar stöttas att högläsa och kärleksfullt följa barnets läsutveckling genom kontinuerlig dialog där läraren har ansvar om denna mycket viktiga förmåga. Det kan inte vara förälderns sak att utbilda sitt barn. Det är skolans.

Jag tänker ofta att vi ger reperationsläxor till barn som inte hänger med, inte kan på lektionerna och lägger det på föräldrarna. Vi har ingen aning om hur belastande det kan vara för hemmet, inte heller för relationen mellan förälder och barn. Föräldrar vill vara goda skolföräldrar och de vill sina barn det allra bästa. Så hur kan vi värna den relationen där föräldern får vara stolt över de framgångar eleven gör och tar? Hur får det eleven att känna att vara misslyckad i skolan och likaså i hemmet? Är det att värna om skolans uppdrag?

Läxan bör diskuteras i kollegiet vid skolan. Det måste bli högt i tak kring de pedagogiska diskussionerna. Vi behöver varandras tankar och förslag. Dela med oss av våra tankar. Inte göra för görandets skull. Vi är i en lärande verksamhet.

– Får jag ta hem och göra hemma? kan den elev som inte kan sluta fråga.

Hur svarar vi?