Matematikboken! Den enda eller möjligen alla!

Vi har ofta en matematikbok. Det behöver vi inte ha. Vi kan ha fler.

Jag behöll gamla matematikböcker så att eleverna och jag kunde gå igenom moment genom flera böckers innehåll. Jag hade också matematikböcker för alla årskurser i mitt klassrum; från årskurs ett till nio. Det möjliggjorde för eleverna att gå tillbaka eller gå vidare. Det var många elever som följde ett spår och kom att se hur det såg ut i årskurs 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9.

Eleverna lärde sig, genom att vi undersökte och diskuterade, hur matematikuppgifter hörde samman men att de problematiserades ytterligare ju högre upp i årskurserna, och att syftet med dem handlade om att visa eller åskådliggöra hur och varför. Detta innebar också att jag talade om att matematikböckerna hade författare och illustratörer, det vill säga att källorna åskådliggjordes. Att matematikboken också blev en källa där texten kunde begripas som en faktatext för exempelvis ett annat ämne visade jag också.

Jag upptäckte att eleverna förhöll sig till matematiktexten som om den vore en konstruerad text utan mening och annat innehåll än att peta in siffror i den. Jag utmanade eleverna att undersöka sanningshalten i texterna. Den upptäckten var rolig att följa;

– Va, det är ju sant!

– Här har de hittat på!

Det betydde också att vi undersökte tryckår och utgivningsår och relaterade texten utifrån när och varför.

Jag utvecklade det här för att:

  • matematikböcker från alla år i skolan för att åskådliggöra att moment hörde samman med moment, exempelvis att räkna med okänd variabel. Vi följde det spåret genom alla böckerna och eleverna utvecklade därför förståelse och medvetenhet. Vad den okända variabeln kunde betyda och varför man hade den. ”Allt blir så spännande” sa en elev.
  • matematikboken är författad och illustrerad. Det betyder att vi kan gå i dialog med matematikförfattaren och matematikillustratören. Det är inte så att matematik inte är något som vi kan kommunicera i klassrummet utan boken är en del av att kommunicera matematik.

Läroplanen säger att lektionerna ska vara varierade och ett sätt är att ha olika källor att variera genom. Elevernas frågor som skapas då de i undervisningen möter något de inte är bekanta med bejakas och leder dem in i källor och utmaningar.

Sen måste tilläggas att matematik inte är en matematikbok. Matematik är ett levande ämne för kreativt tänkande och språkutveckling. Därför kan vi alltid göra matematik av exempelvis en högläst text. Och som alltid: Elevernas röster om det de lär och hur de lär. Min kompass i undervisningen. Har jag många elever har jag många kompasser.

Körling undervisar 2002

This entry was posted in Boken i undervisningen, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Matematikundervisning. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *