På föräldramötet: Modella högläsning och förklara varför

Skriva om regn regn på val Körling undervisar 2003

Det är ett ypperligt tillfälle att tala om det vi gemensamt kan göra för varje barns språkutveckling – att tala om den på föräldramötet. Skolan har ett övergripande nationellt mål som säger att skolan ska ansvara för att varje elev:

”kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt” Lgr 11, s. 13.

Att skolan ska berätta om hur detta språkutvecklande arbete ser ut och att språket och förmågan att berätta, lyssna, förklara, resonera och uttrycka sig finns med i varje ämnes kunskapskrav. Varje ämne är i sig språkutvecklande och har ett specifikt språk. Allt detta är skolans ansvar. Personligen tycker jag att vi ska tala mycket om vad vi i skolan tänker göra och hur vi tänker göra det snarare än att lämna föräldrar med ansvar för språkutvecklingen och inrikta föräldramötet på att tala om för föräldrar att de måste och de ska. Det är skolan som ska. Det är skolan som har ansvaret.

Föräldrar vill naturligtvis hjälpa till. Och på det som föräldrar kan och förmår. Vi får aldrig glömma att skolans ämnen inte alldeles säkert är ämnen föräldrar kan. Vi måste låta föräldrar vara föräldrar. Värna om barn och föräldrarelationer och att föräldrar får känna sig stolta för sina barn.

Jag brukar berätta hur jag högläser för eleverna. Och då läser jag ett stycke för föräldrarna. Så här kan det låta. Jag läser en sida eller två. Jag visar hur jag får med mig eleverna genom att göra muntliga möjligheter så att de kan härma och erövra författares språk.

Jag skrev lite om en nödvändig skrämselhicka i min lilla bok om högläsning. Att vi inte läser tillräckligt för våra barn. Att textvärldarna nu kräver mer av läsförståelse än någonsin, att källorna gömmer sig och vem som är avsändaren kan vara svårt att förstå, och att föräldra- och lärarröster kan vara kungsvägar in i böckernas och berättelsernas världar, alltså att vi själva läser för barnen. Där kan vuxna runt barn göra stora insatser för textens värld och för känslan av att vi gillar varandra.

Då barn får höra berättelser i högläst form får de:

  • lyssna för att det finns något viktigt och angeläget att lyssna till
  • lära sig läsarens läsriktning, eller kulturens läsriktning
  • något att härma den vuxnes görande, bli läsare för att pappa läser
  • välja läsning som gemensam aktivitet
  • säga att de vill ha gemenskap – ungefär: Med böcker blir vi ihop
  • höra bokstävernas ljud
  • höra skriftspråket uttalas – vi läser annorlunda än vi talar.
  • förstå att text har något att säga och berätta
  • möta mångfald
  • få ord på känslor
  • dela andra människors öden
  • utveckla fantasi, se inre bilder
  • något att komma ihåg som vuxen – den där läste min mamma, morbror, bror, farmor för mig
  • upptäcka böcker
  • dela mening
  • kanske uppleva en känsla av samhörighet med böckernas innehåll
  • och … höra berättelser om och om igen för att mysteriet har ännu inte fullt ut uppenbarats.

Böcker ska blänka som solar skrev någon. Jag tycker det ska gnistra och stråla om gemensamma läsupplevelser.

Ja, jag önskar er lycka till på vartenda föräldramöte där ni diskuterar språkutveckling och läsutveckling.

This entry was posted in Boken i undervisningen, Föräldramötet, Högläsning. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.