Den enda personen knuten till skolan

Körling fotograferar 2009Det händer ibland att jag är den enda personen i ett sällskap som är knuten direkt till skolan. Det händer ibland att jag sitter med föräldrar som inte förstår det skolan gör eller de läxor de har fått till de egna barnen. Det händer ibland att jag får besvara eller grubbla på saker som blivit missförstådda eller på annat sätt satt krokben för en god kontakt med skolan. Eller söka härbärgera påståendet att skolan är ju som då man själv var barn.

Ofta tänker jag att vi vid skolorna måste visa mer av det vi gör inne i skolan. Det är en källa vi kan ge berättelser ur, förklara hur vi gör då vi undervisar, tala läroplan och att skolan är generös. Berätta genom att låta eleverna berätta. Förklara innehållet och betydelsen av skolan.

Det händer ibland att jag inte har några svar, eller att jag tror på att vägen är att svara. Skolan är mycket stor. Frågorna kan vara lokala. Ofta tänker jag på den förälder jag mötte då jag skulle besöka en skola. Jag frågade om vägen. Föräldern svarade med det varmaste leende:

– Det är mitt barns skola!

Det leendet. Det skulle vi undersöka mer, vara nyfikna på!

This entry was posted in Ansvaret. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.