Jag tänker att det vackraste förhållningssättet till en växande människa är att se rätt, se noga, se framtid, se efter, se rätt runt omkring, se in, se vidare, se försiktigt – se och bedöma vad jag som ser kan göra, utveckla, förverkliga, åskådliggöra, skapa och främja. Jag ser sällan fel och det har jag övat mig i. Jag vill långt, långt, långt ifrån rätt och felkulturen i skolan. Jag vill se rätt långt med andra ord.
Anne-Marie
Bra ord – fast jag vill provocera lite. ”Rätt och felkulturen i skolan”. Håller med på ett plan när det gäller elevers förmåga att ta in kunskap. Där gäller det att se framåt och vad kan förbättras.
När de sedan gäller kvalitet – det finns bara rätt eller fel kvalitet. Inget annat, eftersom hög och låg kvalitet är i betraktarens ögon.
Kvalitet styrs ytterst av vilka krav som är ställda på utförarna. Används den som ett bestraffningssystem på personalen i skolan, om man gör fel, är det en kultur som inte befrämjar framåtskridande. Misstag gör vi alla, gäller bara att inte göra samma misstag igen. Och det är väl sentensen i allt lärande.
Låt min text stå som motpol till ensidigt seende. Jag håller med dig, men inte fullt ut. A-M