Ett handtag

Kvinnan med barnvagnen såg bekymrad ut. Orolig. Hennes vagn var ny. På håll såg jag henne. Hon gick stod framför rulltrapporna.

– Behöver du hjälp, sa jag.

– Jag behöver hjälp, vågar inte åka rulltrappan med barnvagnen. Första gången.

Jag hjälpte. Barnvagnstagen satt i. Jag tog barnvagnen. Hon stod nedanför mig. Vi visste båda att innehållet var det viktigaste. Det lilla barnet. Barnet tittade på mig. Länge. Noggrant. Sen vände barnet sig om. Skrikande.

Det är som det ska vara. Det är precis som det ska vara.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.