När man är i ett främmande språk och slår sig är det på det språk som ligger närmast man uttrycker sig. Då det händer att barn slår sig, ramlar, faller så är det på det mot modersmålet man vill tala och mötas. Som en famn där språket är pappa eller mamma. Där ingenting av det som sägs måste tänkas fram, prövas utan bara uttryckas. Ja, jag tänkte så idag. Och såg med värme på modersmålsläraren.
Här är jag. Hej HOPP!
