Då min son gick i årskurs tre fick han skriva ett brev till sig själv. Detta brev skulle sedan sändas tillbaka till honom 2o år senare. Det var läraren i klassen som möjliggjorde för eleverna att skriva detta brev. Som förälder minns jag hur han berättade om brevet han skrev till sig själv in i framtiden. Idag fick han det tillbaka. Det var en hissnande upplevelse att läsa brevet till sig själv, från nioåringen till den man är idag.
Idag fick jag se det via en bild i min mobil. Då fanns inte den möjligheten.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
