”Jag är omgiven av skrivtecken som jag inte kan tyda, jag är alltigenom analfabet.
Men jag har betalat det jag skulle och har kvitto på allt. Jag har samlat på mig så många oläsliga kvitton. Jag är som ett gammalt träd med vissna löv som hänger kvar och inte kan falla till marken.
Och en pust från havet får alla dessa kvitton att rassla.”
Tomas Tranströmer, För levande och döda, 1987