Selander/Selander: Professionell handledning och feedback

Läser Ulla-Britt Selander och Staffan Selanders bok Professionell handledning, 1989 och tänker på den snabba viljan att trösta genom att berätta om sina egna sätt att göra och lösa uppkomna problem:

”Att berätta om sina egna erfarenheter är en vanlig metod för att trösta och stödja. Detta är emellertid tveeggat. Man kan visserligen peka på olika sätt att klara ut svårigheter, men det kan också få den effekten att praktikanten tänker ”Du klarar det här elegant, men kommer jag att göra det?”

Den distansen som den egna berättelsen kan skapa. Avståndet att lära. Och så bygger vi på bilden om vem läraren är istället för vad läraren kan ge och på vilka olika sätt vi skapar undervisning. Att i utbildning av andra inte vara modellen i första hand. En konst för varje lärare där vi oftast vet både svar och hur i förhållande till en annan lärare. Hur kan vi hitta till den gemensamma mellanstation där vi får känna osäkerhet och där vi får mötas i variationer av hur och där frågorna inte har självklara och omedelbara svar? Som  om de fanns?

This entry was posted in Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Konsultation av något slag, Om jag vore rektor and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Selander/Selander: Professionell handledning och feedback

  1. Cecilia Holm says:

    Hejsan Anne-Marie! Tack för senast i Sollefteå! Tuff match med datorkraschen men det gick ju bra. Vi blev peppade! Jag tecknade av dig och skrev ett litet inlägg nu ikväll utan tillgång till mina anteckningar. Läs gärna och fyll på om du vill komplettera. PS! Grymt snygg klänning!
    Kram MammaMedia
    http://mammamedia.blogg.se/?tmp=549319

  2. Anne-Marie Körling says:

    Hej. Ofantligt tack för den fina teckningen. Jag vill gärna berätta att jag aldrig varit anställd av Skolinspektionen utan haft uppdrag av dem. Jag vill också gärna berätta att mina resor och de skolupptäckter jag har gjort inte är forskning utan är iakttagelser och funderingar jag har. Sen delar jag i stort hela tanken med att vi kan ha undervisningen gemensam och den är också utvecklingsbar, då vi lyssnar och deltar med lyhördhet och uppmärksamhet på vad det är som gör att lärare och elever kan lära av varandra och där undervisningens innehåll är det vi riktar oss mot och till på olika sätt och genom många olika vägar.
    Att bli återgiven i bild på det sätt du skapat … stort och varmt tack. Anne-Marie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>