Tomas Tranströmer.

Körling fotograferar 2011

och handen griper en solvarm sten

Foten sparkar tanklöst en svamp.

Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Resenären står under trädet.

Jag har läst dikterna sedan 1994. Dagligen. Jag har läst dikterna. Idag läser jag dikterna. Det är en punkt. Det finns en gräns.

Tomas Tranströmer. Fyra strofer ur olika dikter. Jag satte ihop dem i saknad. I bokhyllan ropar dikterna. Levande vill de bli. Dikterna lever. De ser oss.

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.