Jag läser i Jan Lööf 75 år av dumheter:
”- Jag skiljde mig från de andra illustratörerna på det sättet. Normalt sett använder man akvarellfärg på akvarellpapper, som gör att det blir en jämnare yta. Men jag höll på för länge med bilderna så pappret blev för blött och uppluckrat. På släta pannåer kunde jag också på på med krita efteråt och skugga, och sedan lägga tuschlinjer. Använder du krita på akvarellpapper som är gängat blir det väldigt fult.”
Här är både hur och genom vad beskrivet men som genast måste prövas i bildsalen. Vi behöver förstå eller lära oss om, både orden och vad som händer då vi prövar dem i bilden:
- akvarellfärg
- akvarellpapper
- jämn yta
- uppluckrat
- slät
- pannåer
- krita
- skugga
- tuschlinjer
Vi kan alltid pröva oss fram. Göra samma sorts upptäckter som Jan Lööf har gjort. Han har prövat sig fram och det är också vad vi kan göra i ämnet bild. Vi behöver inte lyckas genast. Vi kan utforska och lära oss vad material är för något och vad det gör med våra illustrationer.
När vi ändå håller på kan vi låta bilderna tala till oss och njuta av att en häst är en häst och inte att det ser ut som en. Ja, så säger Jan Lööf. Läs gärna boken där han berättar.
Hej HOPP!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
