Kollegiala med litteraturens lärare

P1340476

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I litteraturen finns så många lärare att vara kollegiala med. Jag tänker på lärare jag mött i litteraturen och som fått mig att fundera över hur jag gör, vad jag tänker i samma situation.

Lärarkollegan som är lärare till Pippi Långstrump:

Pippi Långstrumps lärare tycker jag mycket om, för hon försöker vara den där läraren som är snäll, vänlig och inkluderande:

Och fröken hade också hört talas om Pippi i den lilla staden. Och eftersom hon var en mycket snäll och trevlig fröken, hade hon beslutat sig för att göra allt för att Pippi skulle trivas i skolan.

Jag tycker om att läraren hade beslutat sig för. Alltså medvetet bestämt sig för hur hon skulle agera som lärare. Men Pippi frestar på och gnager på det tålamod läraren har och därför tröttnar läraren en aning på Pippi Långstrump. Pippi försöker på sitt sätt göra saker rätt och riktigt. Och här skulle jag gärna önska mig ett pedagogiskt samtal med läraren: om hur vi kan se på Pippi och vad vi kan göra för att inte tappa ork och profession. Läraren försöker med än det ena och än det andra, men överger det läraren själv bestämt sig för i hopp om att anpassa sig till Pippi. Till slut ger läraren upp:

Och fröken som nu började tycka att Pippi var ett bråkigt och besvärligt barn, föreslog att klassen skulle rita i stället. Säkert skulle Pippi sitta lugnt och stilla och rita tänkte fröken. Och hon plockade fram papper och pennor och delade ut bland barnen.

Läraren ger också upp och drar sig undan undervisningen vilket skapar ett problem – om detta skriver jag i Undervisningen mellan oss (2015):

Ni får rita vad ni vill, sa hon, och så satte hon sig själv vid katedern och började rätta skrivböcker. Om en stund höjde hon blicken för att se, hur det gick med ritningen.

Ur Pippi Långstrump av Astrid Lindgren, Rabén och Sjögrens förlag, 1945.

Lärarkollegan Josefin i boken av Elin Lindell

En annan litterär kollega är fröken Josefin i Elin Lindells bok: ”Hemligt : Jördis Hjärta Harry” som kom ut på Alfabeta förlag 2015. Läraren blickar ut ur berättelsen vid några tillfällen:

Hon är faktiskt bra, får fröken. Vi brukar alltid kalla henne fröken, fast hon har sagt att vi får säga Jossan. På riktigt heter hon Josefin. Men den enda som kallar henne det är Harry Hansson.

Vi vet inte så mycket om vår fröken. Hon har till exempel aldrig sagt vilken favoritfärg hon har, eller om hon har några djur. Det enda vi vet är att hon är 33 år och singel. Tindra frågade det en gång i matsalen när vi gick i tvåan. Och så vet vi att hon cyklar utan hjälm. För det såg vi en gång i centrum.

Jag tycker om varm saklighet. Det betyder att jag antar en professionell hållning då jag är i skolan. Jag håller tillbaka mina egna värderingar, berättar mycket men mest om det som handlar om undervisningen. Jag har mött många lågmälda lärare och sett undervisning som borde lyftas fram, men där lärarna är återhållsamma och inte så öppna med vad de gör och hur de gör. Ofta handlar det hur vi talar med varandra i skolan. Läraren Josefin skulle jag gärna vilja samtala med, lyssna in hennes tankegångar och fråga henne om undervisningen. För jag förstår att hon är omtyckt av sina elever.

Lärarkollegan Axel i böckerna om Eddie

En litterär lärare jag tycker ofantligt mycket om är Axel. Axel är lärare till Anders i böckerna om Mimmi av Viveca Lärn Sundvall. Axel förmår att se betydligt längre än till situationen, han vågar vara närvarande och han vågar göra skillnad genom att inte värdera utan tänka. Varje gång jag högläser ur böckerna om Eddie och Anders brister rösten där läraren Axel gör det jag önskar varenda unge fick möta. Han ser Eddie. Han förstår. Men han gör inget väsen av det tillsammans med barnen utan gör skillnad genom att vara där när de behöver, utan att döma eller skriva ut dem. Inte värdera hemförhållanden utan förstå vikten av att vara en annan vuxen.

Litteraturen som bollplank för det pedagogiska samtalet: 

Att använda litteraturen för att tänka om situationer skapar möjlighet att tänka om sin lärarroll och lärargärning – hur skulle jag göra? Varför då? På vilket sätt? Varför då? Hur kan jag lära mig av det här? Vad gör det för skillnad? Hur gör jag nu? Varför gör jag så? På vilket sätt kan jag göra annorlunda? Varför ska jag göra på ett annat sätt?

Jag återkommer med fler litterära kollegor. Andra kan du finna under fliken ”Lärare i litteraturen” här på bloggen.

 

 

 

This entry was posted in Läraren i litteraturen. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>