Jag brukar skriva ner det jag tycker är viktigt, vackert, tänkvärt och sådant jag vill spara. Ämnet bild är ett ämne som intresserar mig men jag sällar mig till nyfikenheten och att man inte kan betrakta sig som färdig och klar. Och Lars Lerins konstskola är mer av funderingar än om så här gör du. Att lära sig att se och att inte tro sig ha förstått vad man ser gör världen så oändligt mycket rikare. Efter att ha sett det lilla avsnittet om ljus på Svt ville jag skriva ner det Lars Lerin sa. Det blev som en dikt. Han avslutar sina ord med att säga att ”Det är en skola man aldrig blir klar i” och det tycker jag om. Vi blir aldrig färdiga och det är som det ska. Se programmet med eleverna. Fundera över ljus. Inga skuggor över elevernas tankar och upptäckter.
Lars Lerins ord om ljus
Det är en skola man aldrig blir klar i
Ibland hänger det liksom upp sig
Som den där raden av Torgny Lindgren
Det där medelmåttiga man avskyr
Då är det bättre med en riktigt dålig målning
För mig är det ljuset som är motivet
Det är det jag är ute efter
Stämmer inte det
Så stämmer ingenting
Att hitta olika ljus
Du vet, elektriskt ljus,
Eller om man är ute
Och har molnigt
eller soligt ljus
Eller om man går på kvällen
Om det är neonljus
Och olika gatljus
Som har kyla eller värme i sig
Att försöka skilja på det där
Det är det som är spännande
Det är nog så att det är svårt
Man måste träna ögat att se
Vad som är kallt eller varmt
Temperatur, fuktighet och så där
Jag …
Det är väl det som det går ut på
Konsten
Att lära sig att se
Det är så lätt att bara gå ut och tro
Att gräset är grönt och himlen är blå
Det är så otroligt mycket att ta reda på
Nyanser hit och dit
Det är en skola man aldrig blir klar i
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
