Per i Lars Lerins lärljungar: ”Det största handikappet man kan ha”

Jag var tvungen att skriva ner Pers berättelse ur Svt serie: Lars Lerins lärljungar, säsong 2, avsnitt 4, 2019. Jag vill behålla hans ord och hans rättframma sätt, hans självförtroende och hans syn på mobbing och funktionsnedsättningar:

Per berättar att han gick till sina farföräldrar när han var ledsen över det som hände i hans liv:

”När jag var ledsen i tonåren och som barn gick jag alltid till dem. De har varit den stora trösten för mig. Jag grät mycket hos dem, släppte ut mina känslor där, i och med att jag hade en jobbig uppväxt. Jag hade en lite svår period i skolan. Jag gick ju en ganska stökig grupp som missbrukade min funktionsnedsättning bara för att de ska få det bra och jag få skiten. De trackade mig bara för att jag har en liten funktionsnedsättning. Jag tycker det är kränkande att de dömer en för ens funktionsnedsättning. Vi är ju människor som har känslor! Det är det jag menar! Alltså … alltså, mobbare och såna som trakasserar, det är nog det största handikapp man kan ha!

Vi är de vi är! Vi kan bara vara de vi är!

När jag började gymnasiet då. Jag kom dit med ett ganska förstört självförtroende. Då hittade jag dansen, som stärkte mitt självförtroende igen. Jag vill bara säga en sak. Och det här kommer direkt från hjärtat. Om ni har några barn hemma med funktionsnedsättning – de har en chans i livet. Alla har en chans i livet. Om de har Aspergers syndrom, autism eller adhd, strunt i det, dom kan sina saker ändå. De kan lära sig vara i samhället. Om någon säger att de är värdelösa. De vet inte vad de pratar om. Så tro på era barn. Dom kan växa så som vi på konstskolan har växt. Så puss och kram på er och så att vi får den kärleken. Hej.”

Hej Per. Jag sparar dina tankar och ord här. Jag hoppas att vi kan lära oss av att lyssna noga till det som sägs och berättas.

Vänligen Anne-Marie