Kvittot
Väskan är full av kvitton. De ligger hopknölade i botten av väskan. Ett efter ett lägger hon dem framför sig på den plastduken. Några månaders inköp. Kvitton över varor hon inte längre minns. Viker ut dem. Studerar dem. Sorterar. Skiljer köp från köp. I all hast river hon sönder kvitton som avslöjar impulsköp. Tröjan? Den som ligger oanvänd i lådan. Matinköpen. De sporadiska. Ett äpple på kontokortet. Vad är det för köp? När var hon inne i affären för att köpa ett enda äpple? På kredit? Är det inte avgifter på köp under femtio? Inte hos oss, säger man i affären. Vi är hungriga på alla inköp du gör.
– Alla bäckar små gör en stor å, säger kassörskan. Hon är lite över sextio. En yngre skulle inte kommentera köpet, bara registrera det.
Nu sitter hon med sina kvitton. Köksbordets brödsmulor och ensam med sin ekonomi. Ett kvitto läser hon extra uppmärksamt. Kattmat? Gräslök? Alldeles nyss enligt datum. På en plats hon inte varit på. Hon stryker med handen över kvittot. Pressar ut det hopskrynklade till ett lite mer platt och läsligt. Men? Hon har aldrig varit där? Varför har hon ett kvitto från en plats hon inte varit på? Hon kliar sig i huvudet. Denna klåda. Det måste bli en ny behandling mot klåda i hårbotten.
Hon ropar in mot arbetsrummet.
– Har du varit i gallerian?
– Ja, förra veckan, svarar han.
– Köpte du avocado? Kattmat?
Hon hör hur det skrapar av möbler, han reser sig i hast, stolen välter och han kastar sig in i köket.
– Du skulle ju lägga av? Gör du … din jävel… du skulle ju lägga av … Gör du det nu igen? Läser kvitton och hittar på historier? Din jävla misstänksamhet. Du borde söka hjälp! Va faen!
– Vi har ingen katt!
– Vi har ingen katt!
Han kastar sig över kvittona. Det gör hon också. Hon skriker.
– De är mina bevis.
Han öppnar locket till soporna.
– Du förstör allt. Du är faen mig sjuk i huvet! Ingen, jag säger ingen, samlar kvitton som du. Du tar dem ju för faen från andra och sticker upp dem under näsan på mig och säger att jag varit otrogen. Jag har för faen inte varit otrogen.
Hon snörvlar.
– Men vi har ingen katt. Ingen katt.
…
On Writing
Det här skrev jag då jag läst On Writing av Stephen King. Att se till något väldigt vardagligt och låta handlingen bli till. Jag hade egentligen ingen aning vad jag började skriva. Det var spännande att se hur berättelsen blev till. När jag skrev fortsättningen satt mannen och kvinnan hos banken. Mannen talade så illa om sin hustrus ekonomiska sinne och omyndigförklarade henne. I själva verket …
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
