Kvinnorna – ramsorna – pedagogiken – och det lilla afrikanska jag sett

En hel hoper kvinnor samlas vid parkeringen. De är volontärer. Ska in i kåkstadens skola. Skapa närhet till eleverna, stötta språkinlärningen, den engelska.

Det är svårt med rim, vi är så vana vid rim och ramsor, sa den som ledde själva det pedagogiska arbetet.

Afrikanerna har inget rimmande språk. Vad händer när man vet det?

Rim och ramsor, kanske hör de faktiskt samman med skriftspråket. Det kanske uppkom genom skrivandet. Hatt-Katt! Det är en tanke jag har. Det muntliga rim-och ramsspråket kanske började med en slags lek mellan vuxna och barn. Här berättar man på ett annat sätt. Det är inte något fel på det, det är bara att vi kan inte lägga vår kultur över en annan kultur. Vår kultur? Jag kan inte lägga min kultur över någon annans kultur. Vi kan skapa ny kultur tillsammans i det möte vi gör. Kultur är väl ett slags här och nu, ett möte, och en ödmjukhet för den kultur man möter hos den andre, och medvetenhet om den kultur man bär med sig i sig själv.

Sina värderingar om inte annat!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Svenska, Värdegrunden, Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.