– Det är svårare att hantera de tysta duktiga tjejerna än de bråkiga killarna, sa en VFU:are och fortsatte, om jag förstår det jag har sett av klassrumsarbeten. Duktiga tjejer är inte riktigt nöjda om de inte får utmaningar och det kan lärare inte alltid hantera. Killarna kan vara stökiga och läraren kan se sin uppgift som fostrare då. Det är skrämmande på något vis. Det krävs utbildning att ta hand om de duktiga tjejerna och att förstå killarna.
– Jag har sett hur tjejerna får ta hand om stökiga killar. Stökiga killar kan ha gott självförtroende i sin lekmiljö men i klassrummet har de liksom förlorat sitt självförtroende. Jag tror det blir stökigt därför killar förlorar sitt självförtroende, fortsatte lärarkandidaten. Men jag har sett hur lärare blir irriterade på de duktiga tjejerna för att de utsätter liksom läraren för sin duktighet, de kan rätta läraren och det gillar inte lärare.
– De går ju liksom bara i årskurs ett. Vad ska hända sedan tänker jag, fortsätter den grubblande VFU:aren och tittar på mig.
Anne-Marie
Pingback: Bråkiga-killar-intill-tysta-flickor-pedagogiken « Anne-Marie Körling
Vilken klokskap, vilken iakttagelseförmåga, och vilken imponerande förmåga att sätta ord på sin klokskap! Jag hoppas denne individ fortsätter sin inslagna bana mot läraryrket, många många unga människor kommer att få bättre och rikare liv då!
Pingback: Tweets that mention Duktiga tjejer utmanar läraren, pojkarna blir föremål för fostran « Anne-Marie Körling -- Topsy.com
Brev till VFU:are:
Hej!
De frågar mig, ibland, vad jag gör i klassrummet. Föräldrarna.
Hur det kommer sig att deras läxvägrarkillar och skoltröttsupgiventjejer kommer hem och gör läxor eller plötsligt visar engagemang.
De frågar mig ibland vad jag gör i klassrummet. Kollegorna.
När vi möblerar om under tjo och tjim och sedan sitter tysta, tysta i koncentration. ”Med de där stökiga!”
Jag vet aldrig vad jag skall svara. Jag gör väl som alla andra?
Arbetar med matematik, fysik och biologi..?
Men nu tror jag att jag vet vad jag gör. Kanske. Du FVU:are kom med en ledtråd.
Jag gillar när de duktiga tjejerna utmanar mig. Jag tycker om att sätta mig ner och försöka bena ut vad eleven behöver just nu, vad som känns helt fel och kanske upptäcka att för just denna elev ÄR det just nu en helt annan utmaning som väcker lust. Ett annat arbetssätt? En annan vinkel. Att ta elevens erfarenheter, tankar och kompetens på allvar?
Jag gillar att sätta mig med en av de där okoncenterade killarna och visa på vad han faktiskt kan. Här och nu. Att ge honom en uppgift han kan vila i, som han behärskar, är att ge honom möjlighet att känna sig nöjd med sitt arbete. Därifrån blir det lättare för honom att våga be om nya utmaningar.
Tag med dig dina iakttagelser som ett foto i plånboken, titta på det då och då. Jag tror att du är något på spåren…
Kram!
/Maria
Dettta var nog det mest korkade jag läst på länge! Dels undrar jag om det NÅGONSIN hänt att en lärare i årskurs 1 blivit ”utmanad” kunskapsmässigt av sina elever?? Troligtvis inte utan hela artikeln verkar enbart ha skrivits för att belysa hur synd det är om de duktiga flickorna, att de liksom hatas av lärarna för sin kunskap och duktighet. Ursäkta, jag har jobbat som lärare i 20 års tid och samtliga lärare jag träffat fortsätter att jobba som lärare pga de elever som är duktiga och ambitiösa. Sedan är det så att de som verkligen utmanar läraren kunskapsmässigt oftare är killar. All forskning visar att tjejers spridnig vid i princip samtliga test är liten jämfört med killars spridning. Man har t.o.m sett att det är fem gånger vanligare att killar presterar över 140 vid intelligenstest. Så visst finns det många svagbegåvade och stökiga killar i varje klass men de som presterar allra bäst är oftare killar. Om ni inte litar på forskningen så kan ni ju titta på hur det ser ut i ”Vi i femman”. Det är minst lika många killar som är med och tävlar trots att killar mognar senare än tjejer. Så sluta med ert feministiska dravel som inte bygger på någonting annat än på en ideologi som inte utgår från verkligheten utan från er syn på hur verkligheten borde vara.
Morrica: ”Vilken klokskap, vilken iakttagelseförmåga, och vilken imponerande förmåga att sätta ord på sin klokskap! Jag hoppas denne individ fortsätter sin inslagna bana mot läraryrket, många många unga människor kommer att få bättre och rikare liv då!”
Ibland ter sig livet som ett mysterium. Man tror ju att människan, som är gräddan av vad naturen uppnått, ska ha någon slags förmåga att reflektera. Men så läser man då detta. Hur kan man betala sina räkningar om man inte ens lyckas genomskåda en så uppenbart ideologiskt styrd artikel???
Det tredje och sista jag vill belysa är hur (framförallt de kvinnliga) lärarna sätter betyg. Det finns alltså globala test (TIMSS och Pisa) som visar att i både NO och matte så pretsrera killar bättre än tjejer (i genomsnitt) i nästan varje OECD-land. Men märks detta i betyget? Nej, lärarna verkar istället sätta betyg utifrån hur eleverna sköter sig och hur de presterar vid en rad prov där eleverna till skillnad från PISA och TIMSS kan läsa på. Det man då testar är dagskunskap till skillnad från bestående kunskap. DETTA borde man analysera men knappt någon gör det eftersom det liksom inte gör något om killar diskrimineras. Uselt!