Att läsa hemma i tjugo minuter om dagen

Jag tycker inte att tio eller tjugo minuters läsningar är bra. Om en unge måste läsa i tjugo minuter hemma så måste det finnas val att göra. Det kan inte ske med tvång. Däremot kan föräldrarna läsa i tjugo minuter för barnet. Allt det vi gör kring läsning måste bli positivt. Och om vi vill ha läsande barn så måste boken vara bra och rolig att läsa. Vi har ett stort vuxenansvar att delta i barns läsning och läsa mer för dem. Ordförrådet finns också i det lyssnande orden och läsutveckling handlar om att innehållet är viktigt. Föräldrar kan hjälpa eleverna in i innehållet genom att högläsa det. Tjugo minuters läsning där allt går åt pipsvängen är inte något att rekommendera.

Varför gör vi detta mot böckerna och barnen?

Nu har jag räddat två barn från det som hindrar dem från att läsa och två familjers plågor att få deras ungar att göra läxorna. Jag är absolut noggrann med att mina elever blir läsande. Och tack vare att den person som höll i föräldrasamtalet hade frågat mig om råd gällande sin egen son…. jag länkar till detta inlägg… kunde ungarna få läsa det som de ville och föräldrarna bli stolta lyssnare till något som är roligt. Då läser man inte i 20 minuter. För tiden försvinner när det är angeläget. Som här – denna läsare kom att lustläsa i 45 minuter. Och hela familjen mådde ypperligt då de lyssnade.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Autodidakten, Litteratur och läsning, Mina läsare, Värdegrunden. Bokmärk permalänken.

4 svar på Att läsa hemma i tjugo minuter om dagen

  1. Mats skriver:

    Min gamla cyniska rektor sa en gång:
    – De flesta barn lär sig läsa, trots skolan!

    Då trodde jag hon skojade…

    Glad himmelsfärd!

  2. Anne-Marie skriver:

    Detsamma Mats, detsamma. A-M

  3. Mib skriver:

    Det Mats skriver här ovan var bra! 🙂

    Men det var inte det jag tänkte skriva egentligen. Det där med lust och självförtroende och glädje är verkligen viktigt. När jag läser ditt inlägg kommer jag att tänka på en julafton för några år sen då mitt barn Tjabolina med stora funktionsnedsättningar inom autismområdet ställer sig upp bland släkten och berättar skalder från vikingatiden och sen sjunger sånger ur en medeltidsskiva hon har. Alla blev jätteimponerade och klappade händer efteråt och ville höra mer. Det var en så härlig känsla.
    En annan gång var vi ute och grillade med bekanta som hon aldrig hade träffat förut och då gjorde hon en liknande grej.
    Och när man ser på de som lyssnar att de tycker att det är så bra så växer man som mamma och mår så gott ända långt inne i själen.
    Det är sånt ungarna behöver. Och hur hade hon lärt sig allt detta? Jo genom eget intresse förstås, genom att läsa massor om just Vikingatiden och medeltiden.
    🙂

  4. Anne-Marie skriver:

    JAG TROR ALLA KAN VÄXA – Det beror nog mest på oss som låter andra växa eller om vi inte låter dem göra det. Härligt att läsa. A-M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.