Föreläsa om bedömningar och vägen till dem…

Jag ska föreläsa idag. Sen ska jag åka hem. Nja, jag kanske tar en liten omväg förbi ett konditori och äter en stor kaka och dricker en jättebalja bläck och funderar över hur det gick. Jag är nogrann med efterarbetet och min självutvärdering.

Jag ska tala om bedömningar och det är inte alltid så enkelt. Uppdraget att skriva ned bedömningar är omfattande och krävande och jag tror inte att jag underlättar den känslan. Däremot tror jag på observerandet, noterandet och att vi lär oss att bli bättre på att skriva omdömen. Men att det är svårt det tycker jag att vi kan vara överens om. Men det är inget hinder för mig. Det är snarare en utmaning.

Jag vet inte om jag skulle bli så glad över ett skriftligt omdöme där det sägs att mitt barn:

Ska utveckla sig i att sitta still på lektionerna.

Det är inte riktigt professionellt om det bara är det mitt barn ska utveckla. Vi har en hel kursplan att hämta utvecklingsbara och möjliga strävansmål ur. I all värdighet och i all omtanke om såväl ämne som elev. Och ja… om vår profession.

Anne-Marie


This entry was posted in Föreläsningar jag ger, Värdegrunden and tagged , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Föreläsa om bedömningar och vägen till dem…

  1. Jag sitter alltid länge och funderar över mina formuleringar när jag skriver utvecklingsplaner. Och för varje mål jag skriver måste ju HUR:et med. Både hur eleven ska nå målet och hur vi ska mäta att det verkligen skett. Jag har märkt att vi ganska ofta skriver mål som inte går att utvärdera på ett rättvist (eller ens genomförbart) sätt. Det väcker många tankar.

  2. Jag glömde en fråga: Jag skulle gärna vilja ta del av hur du observerar och noterar. Jag känner att jag måste utveckla detta hos mig själv. Jag försöker komma ihåg det jag vill notera eftersom jag inte fått in ett system med att notera mina observationer i stunden. Hur gör du?

  3. Victor says:

    Hej AM!

    Här är en fin liten uppsats som jag tror du skulle tycka om: http://sniggerwood.bloggagratis.se/2008/09/19/964404-kouppsats/

    Jag hittade dig f.ö via din dotters underbara blogg som jag verkligen kommit att älska. Jag tycker om det du skriver också!

    /Vic

  4. Anne-Marie says:

    Dubbel glädje Vic, Tack för länken och fortsätt läs hos J. // A-M

  5. Anne-Marie says:

    Anne – kanske du och jag skulle prata per telefon… har du min bok – vägen till skriftliga omdömen – A-M

  6. Anne-Marie says:

    Gå in under fliken ovanför min header – där lägger jag in de efterföljande tankarna efter boken Vägen till skriftliga omdömen, jag vill stötta dig i processen så jag finurlar på hur jag bäst kan göra det… vad behöver du av mig här? A-M

  7. Tack för svar, Anne-Marie!

    Nej, jag har inte din bok. Ännu. Måste skaffa den, har bara läst utdrag ur den. Dina texter på bloggen har jag dock läst.

    Det som jag egentligen behöver hjälp med är att svårt att sätta fingret på. Mina elever är ju rätt så unika eftersom de inte behärskar svenska. Vi kan alltså inte prata om språket och om deras utveckling på ett gemensamt språk. Jag försöker såklart på en enkel svenska förklara för eleverna i stunden, prata om sådant som ”Vad bra att du alltid börjar meningar med stor bokstav nu” etc men det som är svårt är att dokumentera alla dessa framsteg. Jag skulle behöva filma mig själv, eller iaf använda en diktafon, för att komma ihåg allt.

    Det är ju vid utvecklingssamtalen jag har den största möjligheten att kommunicera med mina elever och deras föräldrar, för då har vi tolk. Men då uppkommer andra frågeställningar. Andra kulturer är väldigt ofta ovana att tala om kunskap och mål på de sätt vi gör. Och många gånger har föräldrar en helt annan kunskapssyn än vad vi har.

    Som exempel kan jag ta den grundläggande delen i matematiken, att förstå sambandet mellan subtraktion och addition t ex. Många elever har lärt sig att räkna mekaniskt utan att egentligen FÖRSTÅ vad de gör. Att förklara detta samband för elev och föräldrar är oerhört svårt. Att förklara att förståelsen av vad man gör, och varför, är av yttersta vikt och att ”pratet” runt matematiken är mycket viktigt kan vara mycket svårt för ”mina” föräldrar att greppa. Och mina elever.

    Jag behöver alltså kunna skriva ner mina observationer för att kunna sammanställa dem i efterhand. Jag har försökt men tiden är knapp och jag föredrar att tillbringa den tiden i samtal med en elev i stället för att skriva ner saker om eleven. Alltså blir det aldrig av att jag skriver ned mitt tankeklotter. Jag tror jag kommer att minnas. Vilket jag inte alls alltid gör.

    Jag sprar såklart elevers alster när de presterar något som jag tycker är ett steg i utvecklingen och jag har i perioder spelat in eleverna när de pratar/berättar och sedan gjort språkutvecklingsanalyser/performansanalyser på det. Men sådant är tidskrävande och jag behöver hitta ett sätt att kunna samla mina observationer i stunden, varje dag. Om du förstår?

  8. Anne-Marie says:

    Anna, jag ser en hel del saker som jag tror du delar med de flesta och jag ser en del små lösningar också. Får jag lyfta ut din bloggensvar och göra det till ett självständigt inlägg så kan jag diskutera i din text… med varsamhet… Anne-Marie

  9. Självklart får du göra det, Anne-Marie!

    Med tacksamma hälsningar,
    Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.