Att läsa pedagogisk litteratur och att läsa om igen

P1280165-001

Jag funderar över hur att läsa pedagogisk litteratur. Det finns många sätt att läsa på. Ett är att bekräfta det man redan gör och förstår. Då läser jag för att spegla det jag kan och det jag redan vet. En sådan läsning kan ge känslor av att man är på rätt väg och att man förstår på rätt sätt. Låt oss inte stanna där.

En annan läsning kommer efter att vi blivit bekräftade. Den som får oss att bli lite förvånade och överraskade. Kanske insåg vi att det vi förstod hade en ytterligare dimension och gav en annan aspekt som vi inte riktigt förstod oss på. Då gör läsningen något med oss och vi förändrar något inom oss. En ny riktning, en tanke och vi funderar över det vi läst. Något nytt kom ur det vi trodde oss kunna. Vi lägger till något.

En annan läsning är den då vi inte förstår något alls. Läsningen är så väsensskild vår praktik. Nästan så att man blir förbannad och tycker sig läsa något som vore det sänt från Mars. Men vi reagerar. Det är reaktionerna som är intressanta. Varför tycker vi illa om boken? Vad skulle vi vilja förstå mer av? Vad är det vi inte känner igen? Varför måste vi läsa den här?

Vi kan läsa om böcker. Vi kan läsa om dem vi läste för ett år sedan. Kanske ser vi då vår utveckling. Av det vi inte kände igen oss i känner vi nu igen oss i. Kanske har vi prövat något av det vi såg på som så främmande. Då är den pedagogiska litteraturen inte längre långt ifrån det vi börjat göra. Vi kan se vår utveckling. Den kan vi samtala om. Vad har vi lärt oss? Hur har det påverkat oss? Hur läser vi litteraturen idag? Ser vi något som vi utmanas av? Bekräftas genom?

Då vi läser på egen hand drivs vi på av intresse. Då vi läser för att vi måste handlar det om att skapa gemenskap och lära ur något tillsammans med andra. Den gemensamma läsningen vid skolan är betydelsefull rörande gemenskap och fokus. Det betyder inte att vi måste gilla eller förstå lika. Det betyder att vi har ett gemensamt fokus. Det är en riktning. Samtalen om det vi läst visar på hur olika vi kan förstå och hur vi kan lära oss av kollegorna som tänkte på ett annat sätt.

Ofta läser jag igenom det jag strukit under för många år sedan. Idag kan jag se att jag införlivat det jag då tyckte var viktigt. Nu ser jag att något annat är intressant och jag förnyar mina kunskaper och stryker under helt andra saker. Det handlar om utveckling.

 

 

 

 

This entry was posted in Kollegialt lärande, Kommunikationen, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Pedagogiska samtal and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>