Det pedagogiska rummet: Vad gör vi med barnen i skolan?

Nu har jag haft förmånen att befinna mig i de verksamheter, förskolor, som genomsyras av Reggio Emilias tankar. Det är mycket vackra pedagogiska rum. Det är rum för lärande och det är svårt att inte inspireras av det genomtänkta pedagogiska i varje rum där barn är. Jag har suttit i olika rum och tänkt och känt efter hur jag är i det rum jag är i. Jag har suttit lite för mig själv och grubblat över vilka känslor som infinner sig. Det märkliga är att jag känner mig respekterad och älskad av dessa rum. Det är en märklig känsla.

Jag har i alla mina klassrum byggt upp dem utifrån det pedagogiska uppdrag jag har och hur jag tolkar läroplan och barnkonvention. Det har jag gjort utan ett öre eller något pedagogiskt stöd annat än de utbildningar jag själv har i klassrumsorganisation och lärande rum. Mina pedagogiska klassrum bottnar i de teorier jag söker genomleva och genomföra i det praktiska. Det har varit svårt att genomföra idéerna fullt ut då jag oftast varit ensam om gestaltandet och det också blivit svårt för andra lärare som kommer med andra teorier att undervisa då jag inte är där. Det har jag varit medveten om.

Här i Reggio Emilia ser jag det jag strävat efter i alla år. Här syns det fullt ut. Här är alla delaktiga i miljön och skapar den utifrån pedagogiska principer där individens lärande är i centrum. För mig är detta en viktig aspekt. För lärandet ska vara i fokus. Inte barnet. I vilket fall inte om vi försätter barnet i ett centrum där de får agera objekt och där vi själva anser oss veta, ha alla svar om vad ett barn är, felsöker i det och bedömer därefter, utan att se till vilket barn vi har i relation till oss själva och den miljö som barn ska vara i.

Jag har funnit liknande klassrumsorganisationer på Nya Zeeland, i USA, i Syd Africa och nu här i Reggio Emilia. Jag vet vad organisation och pedagogisk dukning innebär och jag har erfarenheter av genomföranden av dessa. Det som gör rummen så inbjudande och pedagogiska är att de är rum för människors lärande. Där är pedagogen lika lärande som eleven. Miljön är dukad för lärande. Detta är mycket svårt men mycket utmanande att utveckla dessa miljöer.

Då jag sitter i hjärtat av Reggio Emilias förskolor så är jag väldigt berörd. Det kommer att synas i mina inlägg. Men lärande berör. När lärandet står i fokus så bekräftas den lärande. För oavsett i vilken grad du är i ditt lärande så är du lärande. Hela rummet inbjuder till detta. Redan vid den första entrén är du inne i själva verksamheten. Det pedagogiskt rumsliga är redan där. Du kan inte hindra det. Det som kommer först är din förundran. Du undrar och den undran tar dig in i verksamheten. Och rummen och de pedagogiska anslaget försätter dig i fortsatt undran.


Jag önskar så att jag kunde visa fotografier men det är dessvärre förbjudet att fotografera. Det kanske också är bra att det är så därför att bilder och fotografier kan på inget vis visa upp det pedagogiska, ens beröra helheten. Det är inte möjligt att fånga på ett fotografi. Det är alldeles för begränsat och som fotograf är jag också avgränsare och visar upp något jag vill visa för andra.

Kanske skulle vi kunna kalla det pedagogisk arkitektur? tänker jag men inser att jag inte kan ringa in det jag upplever. Jag är en del av det hela. Jag vill slå mig ned och göra det ungarna gör här. Jag vill måla, bryta ut lite lera och göra bord och stolar, jag vill klä mig i vackra kläder och trippa omkring i lokaler där det är musik från olika hörn, och där belysningen leker med oss, från olika källor och med olika styrkor, riktade ljus.

Jag tänker på skolornas miljö. Jag tänker på vad våra miljöer i skolan talar om för barnen. Jag tänker dessvärre att skolan berättar för barnet att skolan inte tycker om barnet. Frågan är vem som vill vara i sin egen skola. Vi har blivit så blinda för miljön och den är ruskigt eftersatt. Det handlar inte om pengarna, det handlar om det pedagogiska innehållet! Att klä väggarna med det som ungar och tonåringar skapar och gör i dessa klassrum är ett litet, litet steg i riktningen aktivitet klassrum.

Det pedagogiska rummet intresserar mig.

Anne-Marie

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska miljöer, Styrdokumenten, Värdegrunden and tagged , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Det pedagogiska rummet: Vad gör vi med barnen i skolan?

  1. Björn says:

    jag har skrivit en debattartikel om kunskapssyn och skolarkitektur i senaste numret av pedagogiska magasinet. kanske kan ge lite input?
    finns här: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2010/05/07/kunskapen-utan-borjan-slut

  2. Anne-Marie says:

    Ska absolut läsa! Absolut. Återkommer gärna, Anne-Marie

  3. Pingback: Läsårsdisponering « You're no different to me

  4. Anne-Marie Körling says:

    Den har jag läst Björn. Väldigt bra. Rekommenderas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.