I huvudet på en gammal lärare

Hasse Alfredsson, Hasse o Tage, gav röst åt en gubbe i en film – I huvet på en gammal gubbe. Jag vaknade med orden – I huvudet på en gammal lärare. Låt se – vad kan jag skriva om det här:


I   H U V E T    P Å     E N    G A M M A L     L Ä R A R E

– Där är den där lille killen som alltid går ensam i skolkorridorerna, jag ska göra något åt det där, få se, får väl skicka en liten lapp till rektorn, måste komma ihåg att göra det, tänk att jag alltid glömmer bort, den där killen ger mig dåligt samvete, jag borde…

– Vågar inte berätta att jag älskar skolmaten, allså, jag älskar ju den här formen av utspisning, får mig att känna mig trygg… få se nu… fick man bara ta fem köttbullar, kan man inte få ta några till, allså jag är ju ändå lärare, och där kommer den där eleven, få se hur hon gör, hon tog sju, jamen då tar jag också sju…. eller åtta.

– Här står jag igen med samma lektion, jag har tröttnat på geografikartan, blindkartan är ju inte längre blind för mig, tänk att ingen vet om att jag haft den här lektionen i snart 7 år. Ungar kan ju ingenting idag men det kunde de ju inte heller för sju år sen… undrar varför det är så…

– Bara de där facken fattar att sommarlovet är det viktigaste i läraryrket, de får inte ta bort sommarlovet, jag undrar hur det skulle bli om sommarlovet försvann, som om en lärare kunde ha fem veckors semester…

– Jag oroar mig för mina lektioner, har någon slags oro i magen, den där unga nya läraren verkar så duktig och full av energi, idag råkade jag ifrågasätta henne lite, mest för att jag kände mig väldigt hotad, och hon blev så orolig och började prata om läroplanen och så tog hon upp kursplaneboken ur handväskan och ville prata med mig om något, men jag ville ju inte prata om sånt där, jag tycker de där nya lärarna är lite jobbiga, verkar inte förstå att man inte pratar om sån´t i skolan, men jag var kanske inte så snäll mot henne, det var nog inte så bra att jag klappade henne på axeln och sa att om några år så är den där energin borta…. ja, men så är det ju….

– Varför snackar rektorn om mål hela tiden. Så var det aldrig förrut. Då fick man vara ifred i klassrummet, ingen som brydde sig och så en dag så var eleverna klara med sin skola. Det är väl ungefär så det ska vara…. men nu står rektorn där med sina papper och talar om att vi ska gå i mål… ärligt så har jag tröttnat på den här rektorn, den jag hade då jag började var en ganska bra rektor när man tänker efter…. va… nu klappar de andra lärarna händerna… åt vad?… men jag är inte sämre än någon annan… klart jag klappar….

– Det är ingen som tänker på vad man gör ändå… jag vet knappast själv varför jag är här… det är nog för eleverna… men jag talar ju nästan aldrig med dom på riktigt…. det har jag tänkt på…. jag tycker ju om eleverna…. men när dom vill prata med mig så har jag så bråttom… usch… det känns inte så bra…

– Jag har tröttnat på den där läraren som verkar så glad jämt… nu står hon där vid kopiatorn och har hittat på massa nya uppgifter. Jag tjuvkikade i hennes fack en gång… alltså … jag blev jättenyfiken på vad hon gjorde, men fråga henne det skulle jag aldrig göra…. alltså… sånt gör man ju bara inte. Men som sagt – jag hittade en bunt av lektioner och grejen var ju att jag själv blev intresserad… och …. men man hinner ju aldrig göra något nytt själv… egentligen är hon väl väldigt jobbig den där pratsjuka läraren….

– Var har jag nu lagt nycklarna….

Anne-Marie

This entry was posted in Hinder för lärande, Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *