Jag läser DN och väljer meningar. Det betyder att jag läser, tänker och skriver av. Men valen jag gör säger något om mig som läsare. Utan att jag skrivit något själv. Jag brukar undervisa så här. Ta en tidning. Vad vill du spara, behålla, läsa igen, härma, tänka extra på, fundera vidare genom:
Jag väljer ur Lena Andersson; Föräldrars rätt till liv, DN 20130824:
Jag väljer en rad ur Pär Rådströms dikt Döden (26/9 1961) därför att den åskådliggör något som jag själv har i mitt kök:
”i köket om natten driver tysta flugor
över plommonen som snart ska kastas”
Jag väljer några rader ur Åsa Beckmans intervju med Martin Schibbye:
- ”Jag kan inför mig själv bestämma vem jag vill vara. Det kan de aldrig ta ifrån mig.”
- ”Först blir man arg på sig själv för att man kan så lite utantill. Ens föräldrar kunde ju massor av dikter, psalmer, sånger. Utan Spotify kan vi ju ingenting!”
- ”Man måste bevara sin mänsklighet. Därför ska man pusta skor, tvätta sig, sträcka på ryggen, inte släpa fötterna efter sig.”
Jag väljer en liten, liten notis om bokhyllan om vilket Lotta Olsson skriver:
”Det är som ett synligt externminne, för att tala i datortermer. Jag kan så där och titta på min bokhylla och minnas, associera och fundera.”
*****
Självklart ska vi dela med oss i klassrummet, lyfta våra olika meningar, tänka kollektivt om dem. Vi kan göra flera ingångar också. Exempelvis välja fem rubriker:
- Vildsvinen är på väg att bli stadsbor (tänk vilken liten berättelse vi skulle kunna skapa genom att låna den rubriken).
- Har tidigare arbetat som lärare
- FN kritiserar svenska lagar
- Sveavägen kl. 13.50
- Matrester lockar i Berlin
Genom att lyfta fram rubrikerna kan vi diskutera vad vi tror att artiklarna innehåller. Den diskussionen ska vara lång och tillåtande. När vi samtalat oss in genom vår egen förståelse och vår kollektiva kunskap kan vi läsa oss till innehållet.