Lärarens betydelse

Postat den 24/10/2013 av Anne-Marie Körling

Hur förstår ni er betydelse i klassrummet? Hur förstår vi vår professions betydelse i klassrummet? Den inre upplevelsen av att vara den som kan påverka? En undran jag har.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att erkänna sin betydelse – rektor, lärare och elev
  2. ”Lätt för att läsa men så blev det svårt”
  3. Mycket personligt om lärarens betydelse
Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

5 svar på Lärarens betydelse

  1. sspirit skriver:
    24/10/2013 kl. 6:48 e m

    Vet inte ens om det är möjligt att vara/bli lärare om man inte känner att man påverkar, att man har betydelse. Och vara medveten om den makten man har och dess konsekvenser…

  2. Eva-Britt skriver:
    24/10/2013 kl. 7:53 e m

    Idag insåg jag det tack vare alla skratt. Jag bjöd på mitt, via min mänsklighet och elevernas. De tog vid. Jag öppnade upp för elevernas glädje och våra gemensamma leenden.
    Att vara den som bjuder in och öppnar dörrar, det är ett av sätten att se på min lärarbetydelse.

  3. Agnes skriver:
    24/10/2013 kl. 9:01 e m

    Jag tror det blir lättare med en stabil självkänsla och ett ”genomarbetat” samt reflekterande jag.

  4. Englepappa skriver:
    24/10/2013 kl. 9:54 e m

    Det er ei rolle eg er ganske audmjuk i forhold til. Med tanke på kor godt eg hugsar alle mine eigne lærarar, og korleis dei har forma meg på godt og vondt, er det ikkje tvil om at eg stadig spør meg sjølv om korleis eg opptrer i klasserommet, og om eg fyller rolla mi godt nok. Om eg ser alle elevane slik dei skal bli sett, om eg er rettferdig nok, open nok, om eg får fram det beste i alle elevane… Med tanke på at ein slett ikkje er perfekt som menneske (kven er vel det) og at ein har gode og dårlege dagar som alle andre, blir det litt skummelt.

    På ei anna side meinar eg, og er trygg nok på meg sjølv til å kunne seie, at det å kvar dag kunne gå inn i klasserommet og bety noko for elevane er eit privilegium. Eg kjenner at eg er glad i kvar einaste elev i klasserommet, og eg prøver så godt eg berre kan å gjere skulelivet så lærerikt, trygt og bra som mogleg for dei. Og eg meinar eg har noko positivt å gje dei, at eg kan klare å møte dei på ein måte som er bra og aukar sjølvkjensla og læregleda. Så lenge eg kjenner det slik, fortset eg frimodig. Viss den dagen kjem at eg mistar gleden ved å omgås elevane, sluttar eg.

  5. Anne skriver:
    25/10/2013 kl. 5:17 e m

    Hej!

    Jag märker det på hela stämningen i klassrummet- idag till exempel när vi talade om Malala Yousafzai och diskuterade kring flickors rätt till undervisning med mera. Jag märker det på deras frågor, deras ögon och deras inlägg i diskussionen att de är intresserade. Jag funderade på hemvägen vad barnen kommer att arbeta med när de blir vuxna, skulle vara roligt att få veta vad de väljer sedan, om de påverkats av skolgången, blir de till exempel engagerade i samhällsfrågor?

    Glada fredagshälsningar Anne!

Kommentarer är stängda.