Det står i skollagen att skolan ska ha ett bibliotek. Det kan tyckas vara en självklarhet att det ska finnas bibliotek på den plats där barn ska få läsa sig att läsa och skriva. Men det är lite si och så med biblioteken. Ordet bibliotek suddas ut och av det innehållsrika biblioteket kan det bli en tummetott. En hylla med böcker. Variationen kan vara stor. I somliga skolor är det biblioteket besökaren ser direkt intill ingången. I fönstren syns boktitlarna. Och barnen de lånar och lämnar tillbaka. De skolor som har få böcker frågar inte efter dem. De har andra prioriteringar. De som har skolbibliotek önskar mer medel och tycker att bokbeståndet är litet och önskar sig fler böcker att köpa in. Ett bibliotek behöver underhållas, uppdateras och inköp av böcker är en del av verksamheten. Det slår mig alltid att de som har mycket och rikt vill ha fler. Det är så det är med ett bibliotek som syns och där läsare fostras och underhålls. Rektorn avsätter en ordentlig summa pengar till biblioteket. I den bästa av världar. Och den bästa av världar kan en skola skapa med ett skolbibliotek som generöst låter eleverna möta böckerna.
På andra skolor måste man tala om skollagen, påminna om skolbiblioteket och påminna om att frågan om var biblioteket ska vara måste bli bestämt och beslutat. En sådan fråga kan ta flera år att besvara och därmed dröjer det innan biblioteket är på plats. Några år för en skola kanske inte är så många kan man tycka men i ett läsande barns liv är det viktiga år. Alla år är viktiga för eleverna som ska lära sig att läsa och att fortsätta att läsa. På en skola skulle Skolinspektionen komma och göra översyn. Då samlades skolans böcker ihop och kastades in i en tillfälligt uppställd bokhylla på en väl synlig plats. Vid närmare titt kunde man se hur titlarna stod upp och ner, inte stod i bokstavsordning och en och annan gammal studiebok gjorde sitt för att fylla ut hyllorna. Och eleverna de ser också. De ser hur illa böckerna behandlas. De är till och med trasiga och ofullständiga. Så blir det också för eleverna som ska gå i skolan. Ofullständigt blir det utan bibliotek.
Det man kan konstatera är att de som inte kan får ta hand om en så grannlaga uppgift att bygga upp ett skolbibliotek. Den som inte är intresserad gör sitt bästa och samlar ihop lite böcker så att det åtminstone ser ut som skolan läser. Skolbiblioteket behöver den kompetens som kommer med en skolbibliotekarie. I min värld är de två. Så stort skulle jag satsa. Men vad är då en skolbibliotekarie och ett skolbibliotek?
Det är en slags miljö som både hör hemma i skolan men också utanför skolan. Om man får besöka ett skolbibliotek, lära sig att låna och lämna tillbaka, lära känna skolbibliotekarien som kan vägleda när allt som läst redan är slut och man famlar bland hyllorna, en plats att varsamt utbildas på. För efter skolbiblioteket kommer biblioteket i samhället. Biblioteket utanför skolan fungerar på samma sätt. Man lånar, man slår sig ner, man lär sig något om den hänsyn som kommer med bibliotekstystnaden och man vet hur man ska orientera sig. Ett skolbibliotek är därför en länk till samhällets gemensamma platser.
Jag är inne på ett av de många skolbibliotek jag besökt under åren. Jag möter några killar i årskurs åtta. De bullrar något, skrattar och pratar över travar med böcker. De har samlat på sig en trave ordböcker. Det är åt orden de bullrar, skrattar och pratar. De smakar på ord de aldrig tidigare sett och funderar över ord som är långa och konstiga.
– Fungerar det här ordet? frågar en av pojkarna.
De ska hitta på ett namn till sitt band. De har letat i många böcker. Utan bibliotekets ordböcker hade de inte kunnat leta och leka med orden. Skolbibliotekarien ser glad ut. Eleverna har varit här många, många gånger. De letar i böcker. Bekantar sig därför med dem. Läser lite här och där. För att de får, de kan och de vill.
Vill vi verkligen att barn och unga ska läsa så är det väl ett utmärkt sätt att visa det genom att ge skolan resurser i form av skolbibliotekarier, lokaler som kanske byggs för ändamålet bibliotek samt att det är omsättning på böckerna och därför behövs årliga investeringar i nya böcker och nya medier. Om vi menar allvar med läsandet ska det synas i skolan, i klassrummet och i verksamheten. Det handlar inte bara om att eleverna ska få kunskaper, de ska också läsa så att de kan utveckla sin läsförmåga samt att läsa för att andra världar finns att upptäcka, kaninhålen som ger en spegelvärld eller faktaböckerna som skapar en större helhet och grogrund för det specifika intresse som böckerna plötsligt kan ge eftersom de uppenbarar sig i böckerna. Och de där viktiga men lite mer privata hyllorna med pussarna, mensen och puberteten, de där böckerna som också måste finnas om hur det är att inte må så bra, inte ha det riktigt bra hemma eller när man funderar över vem man är, hur man är och vem man vill vara och bli.
Jag minns biblioteket i Sydafrika. Det var en internationell skola. Där hade lärarna både en läroplansrådgivare och ett bibliotek som är något av det finaste jag har besökt. I biblioteket var det tre eller fyra personer anställda. De visste allt om lärarnas kurser och kunde ge förslag på dikter, faktatexter och korta noveller som knöt an till det lärarna undervisade om. Jag drömmer om ett sådant skolbibliotek. Ett nav av innehåll med kunniga personer som inleder, vägleder och håller sig uppdaterad. Så när jag skriver att skolbiblioteket behöver en skolbibliotekarie så tänker jag egentligen att biblioteket behöver två skolbibliotekarier.
Ett skolbibliotek med skolbibliotekarier är den satsning som vi behöver. Skolan ska ge grundläggande läsfärdigheter men också främja för fortsatt läsande. Samhället kräver av oss att vi kan läsa. Vi pratar läsning år efter år. Det måste bli bättre säger vi. Sen ser vi siffror på att det inte blir det. Det är i skolan vi samlas. Det är i skolan vi kan göra skillnad. Det är där läsmotivationen ska främjas och med den bredden av det som finns att läsa. Hur ska man annars veta att det finns en bok som kanske beskriver just det man inte visste något om. Vill vi ha ordning på skolan ska vi ha ett bemannat skolbibliotek. Det är ordning och reda när vi verkligen gör slag i sak och verkligen menar att vi ska verka för att barn och unga kan läsa och att de fortsätter att läsa. Om vi ska ge värde så måste vi visa att vi menar att det har värde. Värdet av böcker, läsande och utforskande kommer med ett visat värde genom att upprätta ett bibliotek värt namnet och naturligtvis är det bemannat.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
OBS! Artikeln är något förändrad. Den finns i sin helhet i OPSIS Barnkultur no 3 2017.
En del skolor med att biblioteket är det första man möter då man kommer till skolan kan man behöva fråga om var biblioteket finns och kanske i bästa fall hitta några h
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
