Att bli för teoretisk – hattar för kreativitet – kepsen bort för ordningen!

Hjärnan är en mångsidig hattbärare!

Hjärnan är en mångsidig hattbärare!

En kommun har köpt in hattar för 18 000 kronor. Detta för att utveckla det kreativa tänket hos de vuxna. Man sätter på sig en hatt (undrar vad just den hatten kostar måste man ju fundera då) och så blir man tvungen att tänka utifrån den etikett hatten ska locka fram hos hattbäraren. Kommunen har säkerligen läst en vältänkt och välkänd teori om hattarna och tänkandet. Men från tänk till omsättande?

Jag tror det är bättre att förstå principen för hatt-tänket än att omsätta det i ett hatt-inköp och utan att förstå själva tänket som hattarna representerar. Risken med ett sådant förfarande är att man mer ser till de yttre hattarna (och de kan ju vara mycket vackra) men inte inser vad hattarna representerar. Dessutom ska hattarna användas av dem som inte har läst något om hattarna utan får hatt-tankarna presenterade för sig. Och därmed kan det hela förflackas ordentligt. Utan att köpa hattarna kan man tänka hattar:

  • man kan fantisera om sin kreativa hatt och leka att man har den på sig
  • man kan skapa sig en egen hatt – och eftersom den ska få vuxna att tänka mer kreativt än tidigare så är ju inte det en så dum idé att man just gör en egen hatt – mer kreativt kan man ju inte tänka sig.
  • man kan, om man är skolmänniska, fråga eleverna om man får låna deras älskade mössor, kepsar och sjalar och pröva hur det känns att vara en elev som ständigt får dessa ifrågasatta av dem som inte har gått kursen ”tänk-nytt-med-hatten-på”
  • om man är skolmänniska är det märkligt att man går kursen – ”kreativa utvecklingstankar med hatten på” – samtidigt som man så snart man kan och ser kastar sig över elevernas kreativa mössor och kepsar – som om man inte önskade dem samma kreativitet som den man själv erövrar med hatten på.

Överför man hatt-tankarna och de fysiska hattarna till skolans tänk så strider alltsammans mot skolans ofta en aning stelbenta regler om huvudbonader. Vad händer om vi prövar elevernas mössor, kepsar, sjalar och sätter oss in i verkligheten kring vad dessa betyder för de som så gärna vill ha dem på huvudet!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Misstagen. Bokmärk permalänken.