JAG LÄSER EN TIDNING - LEKER MED FOTOGRAFIET I DEN - DET ÄR EN ANINGENS FÅNIGT MEN JAG URSÄKTAR MIG MED ATT HA KÖPT EN NY KAMERA OCH ATT JAG VILL UTFORSKA DEN!
Jag läser en tidning. Jag har tråkigt. Jag har en ny kamera. Jag leker med inställningarna på min kamera. Jag sitter i en flygplansstol. Hur roligt kan man ha? Mannen intill stolssover. Huvudet hänger och dinglar som ett jättestort äpple. Till skillnad från äpplet så låter det här. Mannen snarkar. Jag sitter med min tidning. Jag har min kamera. Jag har tråkigt. Då jag har tråkigt börjar jag leka. Jag låtsas ta tag i mobilen på fotografiet. Då ser jag att den pigga och vakna mannen på den öde ön ser ut att kunna stå på min hand. Då jag skapat den bilden… börjar jag sätta in andra ord i tänkbubblorna som mannen tänker! Jag tänker på en slags modern Swift. Tänk vad lilleputtarna från Gullivers resor skulle kunna få upptäcka i en modern tid.
Det tog mig åtminstone 20 minuter att fotografera och finurliga ut sådant… och allt närmare hem kom jag under tiden.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
