Barns rätt att ha en levande relation till bortgångna föräldrar

Postat den 2010-01-16 av Anne-Marie Körling

Hur förvaltar vi och ansvarar för barns rätt att ha en levande relation till sina bortgångna föräldrar? Det är en fråga jag ställer mig!

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barnets rätt till sin nutid
  2. Barns rätt att ha tråkigt: Hit med lite farlig tråkighet!
  3. Barns rätt att få välja – en utvecklingstanke del 1
Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Skolrättigheter, Strategier, Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Barns rätt att ha en levande relation till bortgångna föräldrar

  1. Plura skriver:
    2010-01-16 kl. 6:12 f m

    En svår fråga.

    Kanske man ska ha någon minnesstund i familjen. Första året kanske man ska fira som man gjorde när den bortgångne levde, för att hitta nya sätt att leva när denne inte finns längre.

    Det sämsta man kan göra är att skärma barn från det ohygligga att föräldern inte finns längre.

    Några lördagsfunderingar kring sorg från Plura.

  2. Anne-Marie skriver:
    2010-01-16 kl. 7:47 f m

    Det är en rättighet att få sätta ord på det som är frånvarande, ett sätt att omforma relationen. Anne-Marie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.