Många elever behöver överblick över dagarna som är kvar i skolan. Inte alla barn klarar av uppbrott och avslut. Det gäller för vuxna också. Inte alla trivs med sommarlov och inte alla löser enkelt upp de band som kontinuerligt återkommer med skolans raster, lektioner och vanor. För att inte tala om de människor man dagligen möter. Därför är jag noga med avslutningar. De börjar i regel innan själva avslutningen. Lärare kan vittna om att det märks på eleverna att det börjar gå mot sitt slut men kan missuppfatta detta som att man är trött på skolan. Ni är trötta efter en lång termin kan man säga. Men man kan tänka att det är själva uppbrottet som stör och rädslan och obehaget inför detta. Inte sällan känner vi så men lär oss att hantera avsked och avstånd genom att genomleva dem. Hur som helst.
- Åskådliggör. Här räcker inte almanackan. Här behövs andra bilder. Om det är tio dagar kvar till skolan slutar visa en bild på detta. Jag handledde en lärare om vikten av att tydliggöra dagarna och visa att dag efter dag försvinner och närmare skolavslutningen kommer vi. Samtala om det med varsamhet och lyhördhet.
- Bemöt elevernas reaktioner. Lyssna till hur eleverna uppfattar uppbrottet och var extra noga med de elever som visar osäkerhet och vill knyta an lite mer. Oro kan bero på att det snart är slut och att eleven inte riktigt vet vad som ska hända. Därför är det viktigt att veta något om både hur dagen då vi slutar kan se ut och ange och förtydliga antal dagar tills vi ses igen. Finns det något att se fram emot i ledigheten? Prata om det men låt också saknaden av skolan ha sitt utrymme.
- Bedöm inte elevernas reaktioner utan närvara och lyssna. Alla har olika anknytningsmönster, dvs hur vi knöt an och kunde knyta an till våra närmaste som mycket, mycket små, och dessa finns kvar och låter göra sig påminda. Vid otrygga anknytningsmönster betyder uppbrott att otryggheten känns igen. Låt inte eleverna känna sig ensamma utan låt dem få kunskap om att vi känner olika för sommarlovet.
Inte heller ska vi vara för högljudda med att vi lärare minsann längtar efter detta lov. Inte alla lärare längtar efter ledighet. Av samma anledning som eleverna. Det kan betyda en tid av ofrivillig ensamhet och avsaknad av det viktiga kaffet i personalrummet. Vi måste ta hand om varandra där vi är.
Tillsammans skapa gemenskap.