Rätt väder för utvecklingssamtalet

Jag hade iordningställt bordet med elevens arbeten och gjort det fint för att ta emot föräldrar och elev till terminens utvecklingssamtal. Eleven tillhör de glada och positiva och som alltid gör allt och lite till. In kommer eleven. In kommer föräldrarna. De skakar regnet av sig. Paraplyerna frågar de om. Kan de stå i korridoren?

Eleven slår sig ner mellan föräldrarna. Allt det glada är som bortblåst. Eleven är tyst. Nickar lite. Svarar fåordigt.

Jag blir lite förvirrad. Var är eleven jag känner igen. Jag frågar:

– Hur känner du inför det här mötet?

Eleven tittar på mig.

– I det här vädret kan man inte vara glad. Så jag är inte glad. Det regnar.

Hej HOPP!

Anne-Marie 

Det här inlägget postades i Anpassning, Föräldramötet, Pedagogiska samtal, Verkligheten. Bokmärk permalänken.