Inleder min läsning av
Anders Burmans bok Pedagogikens idéhistoria (2025) Tredje upplagan utgiv en hos Studentlitteratur, Lund.
Jag läser den för att idéhistoria, filosofi och den pedagogiska tankevärlden är spännande och intressant men också för att den historiska tankevärlden har bäring på skolan idag. Idealen vi aldrig talar om, synen på människan vi borde tala mer om och så hur vi tänker att barnen ska lära sig det vi ger dem lektion efter lektion.
I inledningen får jag vägledning i de fyra aspekterna/dimensionerna boken kommer ta upp:
Samhället och utbildningssystemet, synen på människan och barnet i synnerhet, kunskaperna, kunskapsuppfattningarna och bildningsideal samt den fjärde hur pedagogerna tänkt sig att de åtråvärda kunskaperna skall tillägnas eleverna, det vill säga hur.
De fyra perspektiven kommer med tillhörande frågeställningar:
Samhälle och utbildningssystem
- Vilket är skolans och utbildningens övergripande syfte
- vilken roll har utbildningssystemet att spela i samhället i stort, med avseende på allt från demokratin och det politiska styrelseskicket till den ekonomiska utvecklingen?
- Är det möjligt att påverka det framtida samhället genom att genomföra reformer i dagens skolväsende?
Synen på människan, i synnerhet barnet
- Är hon från födelsen god eller ond?
- I vilken mån har hon en fri vilja?
- Styrs hon av förnuft eller känslor, eller bådadera?
- Vad har hon för inneboende utvecklingsmöjligheter?
- Hur förhåller sig den enskilda människan till kollektivet, och hur ska barndomen närmare bestämt förstås i relation till vuxenheten?
Kunskaperna och bildningsideal
- Finns det olika former av kunskaper och vilka är det i så fall?
- Hur utvecklas barnets förmåga att tänka abstrakt?
- Vilka kunskaper och färdigheter uppfattas som de mest värdefulla såväl för den enskilde som för samhället i stort?
- Borde alla barn och ungdomar lära sig samma saker eller är det en poäng att redan tidigt differentiera deras utbildning?
På vilket sätt ska lärandet ske?
- Hur de olika pedagogerna tänker sig att barnen och ungdomarna ska erövra de eftersträvansvärda kunskaperna och färdigheterna och vilken roll läraren ska spela i den processen. Ska läraren vara aktiv eller passiv?
- Med vad och hur mycket ska han eller hon hjälpa till och vad bör överlåtas till eleverna och studenterna själva?
- Hur lär sig barn och ungdomar, eller för den delen människor generellt, på bästa sätt?
- Hur ser den mest effektiva undervisningen och det mest givande lärandet ut?
Jag strök nyss under följande:
Pedagogik i betydelsen systematisk reflektion över uppfostran och utbildning finns enbart i samhällen som är helt eller delvis skriftspråkliga.
Jag ser fram emot att läsa och förkovra mig ytterligare.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
