Autentiskt möte

Postat den 15/04/2010 av Anne-Marie Körling

Jag hör att många, många vuxna talar med barn, och ibland över deras huvuden, som om det inte gick att prata med dem utan att tillrättavisa.

Varför omsluter vi inte barn med nyfikenhet, en uns glädje, autentisk uppmärksamhet och nyfikenhet på deras göranden, deras tankar, deras funderingar och deras uppfattningar.

Vi måste förhindra vår egen framfart där vi gör barnen till ”dom” och ser på dem som objekt, kanske till och med som våra projekt.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barnen liknar oss
  2. Min Janusz Korczak – barnens röst i världen
  3. Skolans möte med lärarkandidaterna! Och omvänt!
Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Autentiskt möte

  1. Morrica skriver:
    15/04/2010 kl. 1:31 f m

    När jag tänker barn tänker jag en siffra. Sen tänker jag att dina ord gäller de tvåsiffriga, ungdomarna, också. De där bökiga, besvärliga, ifrågasättande, högljudda, färgglada, gnistrande, glittrande, kvittrande, undrande, klokt reflekterande. De där omtänksamma, rara, nyfikna, kloka och vetgiriga snart vuxna. Det tycks vara svårt att prata med dem också, lättare att prata till eller om. Tillrättavisa, klaga, sucka över, peka på och ruska på huvudet.

Kommentarer är stängda.