Jag tycker om att ställa saker och ting i andra ljus. Vi talar alltid om den viktiga läsningen, jag är en av dem som gör det. Men jag funderar också i andra banor. Om vi ska skapa läsare måste vi också erbjuda en läsning som skapar något hoppfullt och som lockar till vidare läsning. Skolan har en mycket viktig roll här. Den att ge läsning som kan betyda något för den som läser. Jag inberäknar förstås den högläsning som lärare dagligen ska ge eleverna och ur många böcker så elevens läsande horisont kan bli just en horisont och inte ett pennstreck med orden tråkigt och nej-inte läsa!
Sen är det också detta med att läsning faktiskt kan oroa. Varje år vid skolstarter läser jag löpsedlar med en större omsorg om de unga läsare som introduceras in i detta underbara skrivspråk. Det är nästan obehagligt att det står som det gör och dessutom med fantastiskt stora bokstäver – DÖD. UPPÄTEN AV EN HUND. BOMBER OCH KRIG, SEX OCH VÅLD – och ja.. det är bara att läsa. För några år sedan ringde jag runt för att be om bättre och läsvänligare löpsedlar:
LILLA LISA, fem år, HAR HOPPAT FRÅN BASSÄNGKANTEN.
SÖTE SIXTEN, fyra år, HAR BYGGT ETT SANDSLOTT I SANDLÅDAN
ARGA MÅRTEN, 64 år, HAR BLIVIT SNÄLL.
HUNGRIGE AFROZ, 78 år, STEKER PANNKAKOR MED SNITS!
Ja, ungefär så.
Vi måste tänka på barnen och hur vi utmanar och uppmanar till läsning. Kanske ska vi ansvara för de texter vi omger barn med och faktiskt läsa de texter vi säger att de måste läsa.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
”Saliga äro de som äro fattiga i anden”- ja, de gamla bibliska ord kan begrundas på någon smula sanning kan man tycka.
Är de utan ord om de är fattiga i anden?
Såklart, inte. Detta är det underbara med att vara mänsklig och inte ”helig”.
Tänkte mest på att ibland kan det vara bättre att inte veta så/för mycket.
Texterna barn läser är kanske inte så ljusa som vi tror att de är. A-M
Det finns många vuxna som har slutat läsa av samma anledning som du nämner. Och detta leder till något sort av skydd från verkligheten- de mörka, tunga ord är någons mörka, tunga verklighet.
I vilket syfte information framförs på det sättet som det görs?
Vad gör vi med informationen? Hur går vi vidare med det?
Jag hade en dröm en gång – att alla tåg, tunnelbanor, bussar laddades med texter för barn. Så körde vi omkring med gladtexter från alla möjliga källor och spred ord varhelst. Jag har en tanke om att man byter ett ord med varandra på gatorna – stora ordbytardagen… och så får vi se. A-M
Din stora ordbytardagen kan bli någon annans stora ordbytardagen och någon annans och …o.s.v
Och dagen blir dagar och dagar blir veckan/veckor och …o.s.v.
Det är en mycket fin dröm!