Inte antingen eller utan både och

– Penna och papper är alltid penna och papper, kraftfulla och egensinniga, raka linjer och underbara skisser. Klart vi ska lära eleverna skriva med penna. På papper. Skriva bokstaven a, b och vips ett ö, tänkte jag. Klart eleverna också ska skriva på dator, med digital stil, personlig med olika typsnitt som de får pröva och välja. Och läsa ska vi göra i böcker hämtade ur skolbibliotek och klassrumsbibliotek, det ska finnas mängder, ja tidningar också.

Jag tycker vi kastar ut saker för att vi tänker antingen eller. Vi behöver inte göra så. Sätta saker och ting mot varandra. Hellre att vi tänker att vi sätter saker med varandra, intill, och använder olika saker för att utveckla lärande och möjligheter hos eleverna.

Jag minns en skola där datasalen ersatte biblioteket. Alla böcker kastades ut. De var gamla och slitna. Men böckerna försvann. Och datorerna tog över. Det är ju ändå en mänsklig handling att göra ett sådant val. Det där antingen eller valet. Man kan ju tänka både och och låta böckerna klättra upp längs väggarna och klä rummet med böcker och ha datorerna i rummets mitt. Men nej, bort med det gamla och in med det nya.

För inte så länge sedan råkade jag under en föreläsning säga att jag drog ned den gamla nötta världskartan – det gick ett sus från avundsjuka lärarna; Åh har du en sån, jag saknar mina klasskartor – de hade whiteboards. Kunde ni inte ha bägge då? frågade jag. Så kunde man jämföra, pröva olika och läsa och förstå att kartan är föränderlig – ja – och hur nära kan man komma om man googlar på en specifik plats via nätet. Både och.

Jag vet en lärare jag beundrar mycket, han bär två klockor på sin arm, en vanlig hederlig klocka med visare och timmar som tickar med ljud och en digital med 02.32.45 tidsmarkeringarna. Inte antingen eller i ett undervisande sammanhang – utan både och.

Jag sökte i en skola där jag var för att göra innovativa lektioner hämtade ur mitt uppdrag i läroplanen. Jag frågade efter en hederlig overhead. Den dammades av och jag visade mitt tänk och det kändes plötsligt  som om jag visade något riktigt autentiskt eget – en lärartanke. Kan man inte också ha den där overheaden kvar i klassrummet – för ljus, för att räkna och förtydliga matematiken, eller …

Jag vill inte ha ett antingen-eller-tänk i mina klassrum. Jag vill ha både och. Det kommer komma en tid, ja, jag har redan hört tonåringar säga det – Det är något häftigt med att vara ute och inte bara sitta inne vid datorn. Jag har köpt ritpapper och pennor. Jag ska göra själv…

Jag tror vi skapar avstånd mellan lägren genom att göra så här. Om jag säger att jag älskar böcker, penna och papper blir jag inte per automatik motståndare till paddor, datorer och interaktiva whiteboards, för att inte tala om mobiler och vad vi kan göra med dem i undervisningen. Tvärtom! Jag gillar läget och den här tiden, det eleverna handskas med, omvärldens tekniska utveckling, globaliseringen och allt det som vi själva gör. Jag måste också göra det. Jag är lärare. 

Jag är lärare och jag tänker. Skolan är generös, ska verka för det utvecklande, det utvidgade och det tilläggande perspektivet. För mig handlar det inte om att förkasta utan att nyfiket undersöka möjligheten att utveckla undervisningar som engagerar eleverna.