Ibland då jag tänker på skolan tänker jag på hur lite det är i den. Det är lite böcker i klassrum, det är få datorer, det är för lite av allt. Ett klassrum ska vara en egen värld av saker och ting, böcker i mängder, tidningar och datorer. Det ska finnas gott om redskap, räknare, måttband, linjaler och allt som kan tänkas stötta och verka för lärandet. Gamla saker som kastats bort kan ställas tillbaka in i klassrummen. Overheaden kan användas till att undersöka ljus och skuggor, skapande av färg i rummen och lekfullhet. Diaprojektorn kan återanvändas och visa fotografier … ett klassrum ska vara något alldeles unikt ur lärandesynpunkt. Jag tycker de flesta klassrum ser tråkiga ut. Ordet kreativitet krockar med verkligheten.
Och omsorgen om elevernas arbeten? Finns den? Syns det att det är 27 elever som arbetar dagligen i detta klassrum? Om inte, varför? Vad är det för signaler ett klassrum ska ge? Jag tror vi har en tradition av att slänga ut saker och ting till förmån för något nytt. Jag tror inte på det. Jag tror vi kan ha gamla kartor kvar för att visa hur skillnaden är om vi tittar på interaktivitetens kartor. Vi måste och bör diskutera mer i klassrummet.
Jag har också allvarliga funderingar över årskursböcker. Ta exempelvis matematikböcker. Varför finns bara årskursens böcker i klassrummet. Varför finns inte ett exemplar av alla skolans matematikböcker, från årskurs ett till årskurs nio? Varför finns inte några av de gamla matematikböckerna kvar så att vi kan jämföra olika författares beskrivningar av matematik och lärande?
Jag förstår inte hur klassrum kan vara så nakna. Jag vill inte förstå varför det är så. Jag vill ha en aktiv förändring av klassrummen. Det handlar inte om kostnader. Det handlar om lärandet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag håller med dig, klassrummet bör inbjuda till kreativitet. Efter att jag läst dina tidigare inlägg i frågan har jag börjat studera de klassrum jag möter under VFU. Jag har tittat på vad som sätts upp på väggarna och återvänt några veckor senare för att se vad som har förändrats. Det är spännande. I vissa klassrum fylls väggarna vid terminsstart och sedan hänger det som finns där i princip hela terminen. I andra klassrum hänger bara bilduppgifter på väggarna. I några klassrum syns det aktiva lärandet, det eleverna håller på med just då och behöver till sin hjälp i lärandet, tankestrukturer och ämnesrelaterade uppgifter från flera olika ämnen. Men jag ser att det krävs ett engagemang från läraren och att läraren tar sig tid att uppdatera väggarna tillsammans med eleverna. Det som allra mest har irriterat mig är att elever inte har tillgång till pennor och sudd.. det är ju verktyg eleverna verkligen behöver och en del lärare ser pennor som något slags maktmedel för att uppfostra elever. Det kan ju inte vara meningen att elever ska behöva ta med sig pennor hemifrån för att slippa förnedringen att be sin lärare om penna och direkt få mothugget att ”Vad har du gjort av din penna då? Du måste hålla ordning på den!”.
Det finns Waldorfskolor! Där ser man till helheten, även lokalerna uppmuntrar till kreativitet och alla sinnen används i undervisningen.
Tack Maria för dina synpunkter och medläsartankar. A-M