Att ge bort en stund till en arg elev

Jag skulle gärna ge bort en stund till en arg elev. Så här skulle denna stund se ut:

  • Först måste man se lite noga på den personen som man ska ge stunden till. Aha, den här personen är arg. Nästan så arg att han eller hon håller på att spricka. Här behövs det genast en stund.
  • Man tager en stor trästock, gärna i ett praktiskt hörn i klassrummet, stocken ska vara stor och ordentlig. Den får också gärna ligga på en ställning i lagom höjd för det barn som ska få den här välbehövliga argstunden.
  • Sen behöver barnet en ordentlig såg. Det är bra om det finns en liten försågad plats så att man i sin ilska inte behöver skapa en skåra i trästocken, den finns redan där.
  • Sen säger man till den där arga lilla ungen, eller stora ungen, eller kanske den där läraren som också önskar lite argtid att nu får du såga tills du känner att argheten gått över till något annat.
  • Den lilla ungen får såga och såga och såga, ja, det får läraren också. Om det nu är så att det är läraren som är arg.
  • Då bildas det en hög med sågspån på golvet. Det blir så när man sågar.
  • Då tar man fram det tillhörande kitet; sopskyffel och sopkvast och en liten lagom vacker påse, gärna i ilsket röd färg.
  • Man sopar bekvämt och stilla upp sågspånet, det kan den som nyss var arg göra, och häller det i påsen.
  • Man tar fram den praktiska skolvågen och väger sågspånen, läser av vågen och säger

– Aha, du var så arg, din ilska vägde 20 gram.

– Oj så bra, din ilska vägde 348 gram. Det är mer än förra gången.

– Men titta, din ilska vägde bara ett kg. Tänk så bra att den kom ut och blev sågspån.

Då vet man ungefär hur mycket ilskan kunde väga och vad den kunde ta vägen och det kan vara bra. Jag tror att ilska inte alls ska förpackas inne i någon liten människa utan få lite utrymme och plats där det är ofarligt och en aning befriande att vara just arg. Det här är en tanke… men jag skulle gärna se den bli verklig.

Detta med att ge bort en stund. Tänk att ge bort en stund där det arga får ett eget och litet bekvämt utrymme.

This entry was posted in Hinder för lärande, Pedagogik, Verkligheten, Visionerna and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

8 Responses to Att ge bort en stund till en arg elev

  1. Lilian says:

    Ett underbart förslag!

  2. pia says:

    ÅÅÅÅ!!
    Jag skall genast ordna en sådan hörna i mitt nya klassrum. Det låter som en bra tanke. Jag skall bara höra efter om mina elever tycker att tanken är bra.

  3. Anne-Marie Körling says:

    Det är en tanke om platsen för att tillåtas vara en smula arg. Sågspånsarg.

  4. Anne-Marie Körling says:

    Hej Lilian – har saknat dig – är du rektorsberedd för den nya terminen? och det nya läsåret?

  5. Lilian says:

    Tack för tanken! Har sett fram emot ett nytt läsår sedan skolavslutningen. Det är tur att fritids är öppet, annars hade skolan varit dyster… ”Nytt” är fascinerande, ett års påfyllning med lärdommar att lägga till bagaget för att sedan använda på bästa sätt. Och tänk så mycket det finns kvar att upptäcka och lära nytt av!

  6. Pingback: Tweets that mention Att ge bort en stund till en arg elev « Anne-Marie Körling -- Topsy.com

  7. Anne-Marie Körling says:

    Jag önskar dig en fin start! Må gott Lilian, verka bra! I all vänlighet Anne-Marie

  8. eva-lena says:

    exakt det har mitt barn önskat sig på skolan….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>